Gå till innehåll

1

Förord:

Planeringen av fjällresan började för tre år sedan, och resan skulle genomföras förra året 2022. Det året fick jag göra en hjärtoperation. Tyvärr orkade inte jag att följa med det året. Återhämtningen tar längre tid än vad man tror. Operationen gjordes i februari och nästan fullt återställd blev jag i september. Den resan blev tyvärr inställd på grund av dåligt väder i Lappland. Självklart blev jag glad över den inställda resan, för då kunde jag följa med i år.

Planen var att vi skulle vara fyra stycken som skulle upp och se på fjärilar i fjällen. Den fjärde medlemmen blev sjuk och kunde inte följa med denna gång. Frågan gick ut till er medlemmar om det var någon som kunde hänga med. Efter som det var väldigt kort om tid, var det ingen av våra medlemmar som fick tid över till resan. Vi genomförde resan med tre man under tiden den 1 Juli till den 10 Juli. Och det gick över förväntan bra.

Torneträsk 2023
Torneträsk 2023

Första anhalt och övernattning blir i Östersund där vi försöker oss att finna Violett guldvinge. Vi är precis i slutet av deras flygtid och hittar ingen flygande. Där i mot finner vi Violettkantade guldvingar i ganska stort antal. Pricken över i:et är en Mindre igelkottspinnare som vi hittar istället för Violettguldvinge.

Brunkulla Gymnadenia nigra
Brunkulla Gymnadenia nigra

Nästa mål är att finna en orkidé som heter Brunkulla (Gymnadenia nigra). Och den fann vi i stort antal på Nästmyren som är en Natura-2000 område. Självklart fans det många andra fina kärlväxter som Fältgentiana, Jämtlandsmaskros och Brudsporre m.m. Även Violett guldvinge ska flyga i Nästmyren, men tyvärr fick vi inte se den.

Innan vi styr norrut så passar vi på att leta efter Bäckpärlemorfjäril (Boloria thore) som finns vid Kolåsenvägen där två bäckar rinner tillsammans. Och mycket riktigt vi fann 4 stycken längs med grusvägen. Efter någon timme med Bäckpärlemorfjärilarna så styr vi äntligen mot Lappland och Abisko.

Bäckpärlemorfjäril Boloria thore
Bäckpärlemorfjäril Boloria thore

Måndagen den 3 Juli är vår första dag i Lappland och den blir en katastrof. Vårt mål är Cievrracohkka 1363 meter och Garmasbakti 1085 meter, som ligger vid Nikkaluokta. Beskrivningen till leden som går upp till Cievrracohkka är knapphändig och är svårtydd. Den säger att efter bron så ska leden vara till höger om bron. Det finns ingen skylt eller anvisning var leden går. Vi letar febrilt efter leden i ca 40 minuter.

Tyvärr finner vi inte leden och beslutar att ta en egen väg upp för fjället. Efter ca 45 minuter kommer vi till en brant som är riktigt brant med en lutning på ca 70 grader. Den är ca 20 meter hög och när vi kommer upp på den, så är vi nästan klippt slut i kroppen. Vi vilar ett tag innan vi fortsätter uppåt. Och rätt som det är så kommer vi på den rätta leden uppför Cievrracohkka.

Cievrracohkka småsjöarna Nikkaluokta i fjärran
Cievrracohkka småsjöarna Nikkaluokta i fjärran

Genast går det mycket lättare att gå uppför. Men vi är redan väldigt trötta och det går sakta uppför. Till sist är vi uppe på Garmasbakti platån. Efter som vi är så trötta efter vandringen, så tar vi ett felaktigt beslut att runda Garmasbakti nedanför klippväggen. Den är ännu mera otillgänglig med dvärgbjörkar som är i vägen hela tiden.

När klockan blir 17:30 så beslutar vi att ge upp, vi orkar inte mycket mera. Vi tar ett beslut att gena igenom myren för att spara tid och kraft. Och det kanske var ett rätt beslut, i vilket fall så kom vi fram till Nikkaluokta.

Hur hittar vi den riktiga leden upp till Cievrracohkka?

Cievrracohkka leden
Cievrracohkka leden

Leden ligger nästan direkt efter bron på höger sida, man ska gå över bron. Det finns två vägar till leden. Den första ligger ca 7-8 meter ifrån brofästet. Tar man den så håll till vänster för att ansluta till leden efter ca 100 meter, (fortsätt att hålla till vänster tills ni hittar leden). Den andra vägen till leden är ca 20-25 meter ifrån brofästet.

Se bilden. OBS! Ingen av vandringsledingångarna är markerade.
För att gå leden upp till Cievrracohkka bör man vara i god kondition och starta mycket tidigt. Vi uppskattar att det tar ca 4 till 4,5 timmar upp till små sjöarna. Och det tar ca 2 timmar 20 minuter för att vandra ner.

Blomvisslare Pyrgus andromedae
Blomvisslare Pyrgus andromedae

Andra dagen i fjällen blir helt underbar. Vi åker till Björkliden och vi följer leden till Loktacohkka med stannar till vid Rákkasorda som ligger på ca 800 meter höjd. Där börjar vi att leta efter Blomvisslare (Pyrgus andromedae). En liten brungrå visslare som är snabb i flykten. Efter ett tag så finner vi den första Blomvisslaren. Och efter ett ytterligare ett tag finner vi den andra visslaren. Runt omkring oss växer det fullt av Smörbollar, Rosenrot och Fjällsippa m.m.

Rosenrot Rhodiola rosea
Rosenrot Rhodiola rosea

Det är tur att vi har med oss kärlväxtspeciallisten Stefan Kasselstrand. Han är som en vandrande uppslagsbok när det gäller blommor och växter. Vad det än var som vi frågade om så kom svaret blixtsnabbt. Det blev att fotografera en hel del kärlväxter under besöket i Lappland. Men huvudprioritering var och är fjällvärldens fjärilar. Och det var dessa fjärilar vi letade efter, blommorna fick vi på köpet.

Fjärilsfotograferna på Rákkasorda. Från Vänster Håkan Igelström, Stefan Kasselstrand och Rolf Kokkonen
Fjärilsfotograferna på Rákkasorda. Från Vänster Håkan Igelström, Stefan Kasselstrand och Rolf Kokkonen

En fjällfågel som jag tycker är vacker och graciös är Fjällabben. Vi fick äran att se den flera gånger under vår vistelse i fjällen. Vilka akrobatiska luftkonster vi fick se. Ibland glömde vi bort vad vi skulle leta efter när dessa fåglar flög omkring oss. Och vi ska inte tala om hur vacker våra fjäll är. Man står och bara beundrar fjällvärlden i flera långa minuter, för att det är så bedårande vackert och storslaget. Jag var tvungen att stålsätta mig på vad vi skulle göra. Nämligen leta fjärilar. Och självklart fann vi alla fjärilsarter, som vi har satt som mål.

Kratersjön
Kratersjön

Vår nästa fjärilsart var Högnordisk blåvinge (Agriades aquilo). Och det har man sätts flyga vid kratersjön. Så det var bara till att börja vandra igen. Eter ett par kilometer kommer vi fram till denna häftiga sjö som är omsluten av berg. Det ser verkligen ut som det är en vulkankrater som har skapat sjön. Om det är så törs jag inte säga, det kan vara något annat som har skapat sjön. Kanske inlandsisen för tusentals år sedan.

Fjällpärlemorfjäril Boloria napaea
Fjällpärlemorfjäril Boloria napaea

Vi börjar att leta öster om kratersjön och efter timme så finner vi en Högnordisk blåvinge. Och det vara bara en som vi fann under de timmar som vi besökte kratersjön. Där i mot fann vi flera Fjällpärlemorfjärilar och Fjällgräsfjärilar som flög omkring oss.

Högnordisk blåvinge Agriades aquilo
Högnordisk blåvinge Agriades aquilo

Den sista av mitt gäng som kunde följa med upp till Lappland är specialist på fjärilsfotografen, nämligen Håkan Igelström. Hans bilder är verkligen vackra, med fina bakgrunder som gör att fjärilarna framträder extra fint. Samt att skärpan sitter ända ut till sista fjärilsfjället.  Efter som han nästan bara använder makroobjektiv blev han sist med att fotografera fjärilarna.

Fjällgräsfjäril Erebia pandrose
Fjällgräsfjäril Erebia pandrose

Vi andra använder oss av teleobjektiv och behöver inte vara så nära fjärilarna. Honom fick vi säga till flertalet gånger att nu fortsätter vi till nästa fjärilslokal. Han blev så uppslukad av att fotografera fjärilarna, så att han glömde tid och rum. Som tur var, lyckades vi få med honom hem till vandrarhemmet i Abisko turiststation varje kväll. Vi bor i huvudbyggnaden, i den som kallas för hotelldelen med dusch/toalett i varje rum. Samt att det ingick frukost i priset.

Nä! Där på snön finns inga fjärilar....
Nä! Där på snön finns inga fjärilar....

Tredje dagen var det mulet och till vis del även regn. Vi beslöt att vara i närområdet och inte ge oss ut i fjällen. Efter som Stefan är intresserad av kärlväxter blev det att leta efter en sällsynt blomma som heter Polarblära (Silene involucrata). Den ska nästan enbart växa i och runt Torneträsk och på några enstaka platser i fjällvärlden. Efter några timmars letande så finner vi några överblommande Polarblära precis vid Torneträsk strand.

Polarblära Silene involucrata
Polarblära Silene involucrata

När det gäller fjärilar så lyste de med sin frånvaro, men så är det vid mulet väder. Vi fann en Fläckat myrgräsmott (Catoptria maculalis) och en Blåbärslövmätare (Scopula ternata). Det var de fjärilar vi fick se denna dag. Plus massor av mygg förstås! Okej! Vi gick och tittade på Abiskojåkka kanjon som ligger precis vid Abisko turiststation. Det var en häftig upplevelse att se vattnet forsa förbi den djupa kanjonen.

Den fjärde dagen blev det full fart på oss i fjällvärlden. Vi tog den närmaste fjället från Abisko och den heter Nuolja eller Njullá som den heter på samiska. Toppen ligger på 1164 meter över havet. Ska väll säga att vi inte gick upp på någon av fjälltopparna, utan vi stannade några hundra meter nedanför. Våra fjällfjärilar flyger inte på fjälltopparna utan nedanför.

Jag och Stefan gick upp längs med linbanan medan latmasken Håkan tog linbanan upp. Och det var väl tur att vi gick uppför fjället, för vi fick se den enormt vackra Blåhaken flyga längs med leden. Samt vi fick även se några vanliga fjärilar som Violett blåvinge, Brunfläckig pärlemorfjäril och Purpurlöpare som är en skalbagge.

Dvärgpärlemorfjäril Boloria improba
Dvärgpärlemorfjäril Boloria improba

Vårt mål för dagen är Dvärgpärlemorfjäril (Boloria improba) som flyger strax under fjälltoppen på en platå. Och mycket riktigt flyger den där, när vi kommer upp. Den är en snabb flygare som flyger strax över marken. Det är lätt att tappa bort den i flykten och har den landat så smälter den fint in i omgivningarna. Så vi fick jobba en hel del för att hänga med var den landade. Tur var väl det, vi fick några fina bilder på den.

Dvärgpärlemorfjäril undersidan Boloria improba
Dvärgpärlemorfjäril undersidan Boloria improba

Som många av fjärilarna här upp i Lappland så sitter dom med utfällda vingar för att få så mycket värme som möjligt. Och vi ville få bilder på ihop fällda och utslagna vingar på alla fjärilar. Och vi lyckades med nästan alla arter.

En fjällfjäril som gäckade oss flera gånger på fjällen var Fjällhöfjärilen (Colias tyche). Den flög förbi oss i rasande fart och satte sig i stort sätt aldrig. Ibland satte de sig, men vi kom inte längre fram än ca 4-5 meter innan de flög iväg. Till sist var det en fjäril som gick ner för landning och satt kvar en lite stund.

Fjällhöfjäril Colias tyche
Fjällhöfjäril Colias tyche

Vi sprang som galningar för att hinna med att ta några bilder på den. Lyckan var fullkomlig när vi fick några bilder på den innan vi gick hem för dagen. Och jag har tur, för jag hinner ta några bilder innan mitt batteri tar slut. Under tiden jag byter batteri så flyger fjärilen iväg. Så några fler bilder på den blir det inte för mig.

Fortsättning följer.......

Såhär i semestertider så har jag ett utmärkt utflyktsförslag som kombinerar såväl nytta som nöje och naturvård - ut och leta spindelörtskinnbagge!

Spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus) är Östergötlands enda rödlistade bärfis, och sannolikt den mest hotade. Arten är monofag - det vill säga att den enbart lever på en växt - nämligen spindelört (Thesium alpinum). Spindelört är i sig rödlistad och tämligen ovanlig i dagens landskap, och bärfisen därmed likaså.

Vuxen spindelörtskinnbagge på spindelört.

Tack vare Tommy Karlssons omfattande arbete med spindelörtskinnbaggen inom ramen för dess åtgärdsprogram så har vi idag en god kunskap om artens utbredning, som är direkt knuten till förekomsten av spindelört. I Östergötland finner vi bärfisen från Linköping i norr (Sveriges nordligaste utpost, mig veterligen även den nordligaste kända platsen i världen för arten?) ner till Fruhammar i söder, i höjd med Österbymo (se Artportalen).

Sedan Bärfisprojektet startade så har vi bekräftat spindelörtskinnbaggens förekomst i fem atlasrutor, men det finns moderna fynduppgifter från åtta av dem. Det saknas alltså fynd av spindelörtskinnbagge från minst tre lokaler, och det vore väldigt kul att kunna konstatera dess förekomst på alla tidigare kända platser, eller åtminstone inom alla tidigare kända atlasrutor.

Följande platser behöver återbesökas:

https://www.artportalen.se/Sighting/12982851
https://www.artportalen.se/Sighting/67431571
https://www.artportalen.se/Sighting/13520335

Jag har själv besökt alla tre lokaler, vissa flertalet gånger, men spindelörtskinnbagge är ökänt svårfunnen och smiter gärna iväg utmed marken. När man finner spindelört så är det värt att lägga sig på alla fyra och försiktigt krypa runt och krafsa kring plantorna i jakt på bärfisen. Bärfisen i sig är omisskännlig - det finns ingen annan svensk art som är lik den.

Nymf av spindelört. Kan förväxlas med såväl jallabärfis som spetsrovbärfis och blå rovbärfis, men dessa finner du aldrig på spindelört. Foto: Monika Sunhede.

Spindelört som växt är i sig tämligen anonym och väldigt liten, så det krävs tålamod och skarpa ögon att finna den från första början. Såhär års är den något blekgul/ljusgrön och vissa exemplar blommar fortfarande. Det finns gott om lokaler i Östergötland som hyser spindelört, dock utan fynd av spindelörtskinnbagge, så det kan även vara värt att via Artportalen leta fram lokaler för spindelört i jakt på ära och berömmelse för att ha hittat nya lokaler för den sällsynta bärfisen!

Om någon har funderingar kring lokalerna så tveka inte att höra av er - och lycka till om ni ger er iväg!

 

2

Den ständiga kampen - Linköping mot Norrköping! Akademikerstaden mot arbetarstaden, storebror mot lillebror. Tävlandet tar aldrig slut och nu har det även nått bärfisarnas land. Inom bärfisprojektet i Östergötland finns det nu två atlasrutor som sticker ut rejält sett till antalet noterade arter mellan 2018 tills nu: ruta 08G8c med 36 noterade arter, och ruta 08F4g med 34 noterade arter. Den ena i Norrköping, den andra i Linköping. Spänningen är olidlig!

Stadskampen i Östergötland!

Just nu leder Norrköping knappt, men vi är inne på upploppet så vad som helst kan hända. Förutom att det är en rolig detalj inom projektet så är det även högintressant rent projektmässigt - hur många arter bärfisar kan vi nå inom en atlasruta i landskapet? Vi har i dagsläget minst 43 bofasta bärfisar i Östergötland, så visst vore det möjligt att då nå tex 40 i en och samma ruta? Tanken med det här inlägget är att sporra er till att boosta dessa siffror och köra in i kaklet - maxa rutorna!

Ruta 08G8c - Västra Norrköping och sydöstra Glan
En ruta med mycket fina fynd av bland annat vitbrämad taggbening (Legnotus limbosus) och större markbärfis (Sciocoris homalonotus) - två östgötska rariteter. Det mest uppenbara som saknas är arterna jolster- och trybärfis (Elasmostethus brevis/minor), tvåfläckig taggbening (Adomerus biguttatus), samt de lite svårare och mer tveksamma mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa) och bräsmabärfis (Eurydema dominulus). Är det möjligt att nå 40 arter? Absolut - men det kommer krävas arbete!

Vår mest förbisedda bärfis? Möjligen. Jolsterbärfis på jolster. Foto: Johan Molin.

Ruta 08F4g - Linköping och Tinnerö
Även här många fina fynd med arter som större markbärfis och mörkhårig sköldskinnbagge, men det som saknas är kanske inte lika enkelt som för Norrköpings-rutan. Här behöver vi hitta svartvit taggbening (Tritomegas bicolor), bukprickig björkbärfis (Elasmucha fieberi) och blå rovbärfis (Zicrona caerulea) - arter man inte bara hänger in på en kvart direkt! Däremot så saknas fortfarande mindre rovbärfis (Rhacognathus punctatus) vilket rent teoretiskt bör vara den lättaste av dem alla.

Svartvit taggbening - återfinns på syskor! Bild: Monika Sunhede.

Så - vem kommer ta hem bärfiskampen i Östergötland? På förhand ser det onekligen ut som om Norrköpingsrutan ligger bäst till, såväl sett till befintligt antal noterade arter som till vilka arter som återstår. Men det är inte slut än på ett tag, och man ska aldrig underskatta Stångådalens mångfald. Må den bästa staden vinna! Och vem vet, kanske Motala-rutan som i dagsläget hyser 31 arter har en stark spurt...