Gå till innehåll

Hej på er, i decembermörker och Corona-tider!

Är det bara jag som är ledsen över att årets Lucia-fika är inställt? Där man kan samlas och gå igenom roliga fynd och drömma sig tillbaka till varma dagar fulla med kryp och upptäckter - euforin och tillfredsställelsen som följer varje nytt fynd, varje ny art. Nog för att det såhär i bistra tider går bra att gå igenom insamlat material, sortera bilder och sitta med sina samlingar, men det är inte riktigt samma sak. Jag tänkte därför redogöra för några av årets roligare fynd i en kortare artikelserie, artgrupp för artgrupp. Jag kickar igång med skalbaggarna och hoppas att det inspirerar er till att göra detsamma, det skulle i alla fall jag uppskatta! 🙂

AV MIG "INTRESSANTA" FYND AV COLEOPTERA I ÖSTERGÖTLANDS LANDSKAP 2020
Jag är fortfarande novis gällande skalbaggar och kommer så sannolikt förbli en längre tid framöver, men det är en av de artgrupper som i dagsläget fascinerar mig mest. Chrysomelidae har seglat upp som favoritfamiljen och jag letar helst baggar i torra miljöer såsom torrängar, magra naturbetesmarker, torra bryn och sandmiljöer. Hittar för mig nya arter i princip varje gång jag är ute vilket är otroligt inspirerande! Arterna här nedan är inga extrema rariteter, men det var ändå fynd jag fann intressanta och som gjorde mig lite extra glad antingen i fält eller under luppen vid artbestämningen.

Småskaliga grustag i den östgötska mellanbygden - finns det bättre semestermål?

Phalacridae - Sotsvampbaggar
Phalacrus championi (LC) - 3e fyndet i Ög på AP
1 ex, skraphåvning, torrslänt, naturbetesmark, Slefringe, Åtvidaberg, 2019-06-08.
Jag börjar med att "fuska" och nämner en art från 2019. Jag bestämde den dock nyligen (i november) och jag fick precis belägget bekräftat av H-E Wanntorp. Sannolikt något förbisedd, men ändå ett roligt fynd!

Chrysomelidae - Bladbaggar
Cassida sanguinolenta
(LC) - 5e och 6e fyndet i Ög på AP
1 ex, slaghåvning, torräng, Malmslätt, Linköping, 2020-04-22.
1 ex, slaghåvning, naturbetesmark, Borensberg, Motala, 2020-06-02.
Cassida är ett fantastiskt vackert släkte med en mängd roliga arter. Lagom stora, i roliga miljöer, relativt lättbestämda och coola larver! Jag har som mål att finna alla inom Ög noterade arter i släktet, och i år har jag ökat på med ett flertal, varav den roligaste C. sanguinolenta. För stunden så har jag noterat 8 arter i släktet - många fler att upptäcka!

Prasocuris glabra (LC) - 4e fyndet i Ög på AP
1 ex, slaghåvning, fuktstråk, naturbetesmark, Västra Stenby, Motala, 2020-05-07.
Ett för mig nytt släkte i familjen, vilket alltid är kul! Fick puls direkt när jag fann den i håven då jag finner alla Chrysomelidae med färggrann bård på täckvingarna extra roliga!

Prasocuris glabra - kolla bården, så vacker!

Chrysolina analis (NT) - 3e fyndet i Ög på AP
1 ex, frispringande på väg intill skogsbete, Nykyrka, Motala, 2020-09-30.
Jag har länge drömt om att finna Chrysolina sanguinolenta, så när jag fann den här plutten till C. analis på ca 4 mm (den var åt det mindre hållet) så blev jag mest bara förvirrad då C. sanguinolenta är uppemot 9 mm. Inte fören jag kom hem så föll polletten ner, men jag var inte ledsen för det! Förvånansvärt få fynd i Ög, mycket kul bekantskap!

Curculionidae - Vivlar
Gymnetron beccabungae (LC) - 7e fyndet i Ög på AP
1 ex, slaghåvning, dike vid kärr, Tinnerö, Linköping, 2020-06-21.
Förmodligen inte alls ovanlig, men relativt fåtalig på Artportalen överlag och väldigt vacker! Släktet har jag fått bekanta mig med via fler arter under året och jag gillar dem skarpt! Just G. beccabungae vill ha det lite mer fuktigt och går på olika veronikor (Veronica sp).

Gymnetron beccabungae

Limobius borealis (LC) - 3e fyndet i Ög på AP
1 ex, slaghåvning, naturbetesmark, Kråkeryds NR, Ödeshög, 2020-06-27.
Att finna "nya arter" skalbaggar i sydvästra delen av länet där många stora namn samlat en stor mängd skalbaggar genom åren är extra kul. Nu finns det säkert exemplar i samlingar som inte är rapporterade på Artportalen, men nog blir man lite extra glad över att den verkar vara ovanlig! Tänkte inte mycket alls på den fören jag lade den under luppen och förstod vad det var - kul!

Histeridae - Stumpbaggar
Dussinstumpbagge (Atholus duodecimstriatus, LC) - 9e fyndet i Ög på AP
1 ex, trädgård, Åtvidaberg, 2020-06-19.
Första fyndet i landskapet sedan 1959! Enbart känd från Omberg/Tåkern, Rystad och Åtvidaberg sedan tidigare. Har alltid gillat Histeridae och det här fyndet stärker bara den känslan. Kommer säkerligen från morsans goa kompost i trädgården, måste gräva mer där...

Dermestidae - Ängrar
Dermestes laniarius (LC) - 8e fyndet i Ög på AP
1 ex, frispringande, vägkant, Ombergs torv, Ödeshög, 2020-06-21.
Sedan länge känd från Omberg/Tåkern, men inte funnen i området sedan legenden Stig Lundberg hade den på 60-talet. Antonsson fann den dock i år också, så våra fynd är de 7e respektive 8e i landskapet. Har väl aldrig intresserat mig för Dermestidae men det här var ett oväntat roligt fynd!

Carabidae - Jordlöpare
Grävlöpare (Broscus cephalotes, LC)
Många ex, frispringande, sandområde, Blå lagunen, Motala, 2020-09-18.
Vilka monster! Utforskade ett för mig nytt sandområde och var rätt så besviken tills dess att jag fann den här arten. Inte direkt ovanlig, men en ny lokal och alltid kul med nya bekantskaper!

Höstlöpare (Licinus depressus, LC) - 3e fyndet i Ög på AP
1 ex, frispringande, trädgård, Åtvidaberg, 2020-09-05.
Denna märkliga, flyglösa och riktigt snygga jordlöpare med en något skev fyndbild. Har ändå en hyfsat tydlig preferens gällande habitat, men kan ändå hittas framför fötterna i föräldrarnas trädgård. Brorsan var snabb med blicken och uppmärksammade mig på den innan jag ens hann reagera - succé!

Lundfrölöpare (Harpalus xanthopus, LC) - 7e fyndet i Ög på AP
1 ex, frispringande, grustag, Yxnerum, 2020-05-24.
Garanterat förbisedd men ändå lite smårolig. Jag blir alltid förvånad när jag finner få rapporter av jordlöpare då det är ett så karakteristiskt och välstuderat släkte som många intresserar sig för. Men - återigen - allt finns inte på Artportalen.

Tenebrionidae - Svartbaggar
Opatrum sabulosum (LC)
Flera ex, frispringande, sandområde, Blå lagunen, Motala, 2020-09-18.
Ytterligare en hyfsat vanlig bagge, dock med rolig utbredning (se karta). Har mest med den här för att den är så cool (kolla AP). Fann den på samma lokal som grävlöparna - blir definitivt fler besök där i vår/sommar!

Utbredning i AP av Opatrum sabulosum

Så - vad har ni gjort för fynd i år? Dela med er!!! 😀

 

3

Vilja och intresse till trots - som novis blir man lätt överväldigad när man börjar ta sig an en insektsordning man aldrig bekantat sig med sedan tidigare. Jag började intressera mig för skalbaggar så sent som 2016 när min anställning vid naturum Tåkern tog vid och jag träffade Kjell Antonsson. Det var två oerhört lärorika säsonger där facit alltid fanns till hands när jag körde fast framför luppen, något som hjälpte mig komma över den annars så höga tröskeln. Vi håvade, sållade, körde med åtel och testade en massa roliga metoder. Jag fick lära mig nomenklaturen, många av de vanliga arterna och bästa sättet att finna dem. De vetenskapliga namnen stod som spön i backen och jag hade ibland problem att hänga med, men kul och lärorikt var det! När jag sedan till hösten 2017 bytte jobb fick jag dock lära mig hur svårt det kan vara när svaren inte kommer på löpande band.

Här spenderar jag numer merparten av mina kvällar - TV:n har jag använt i kanske två timmar under 2020...

En stereolupp köptes in tämligen omgående, samt lite litteratur och några håvar. Jag började samla på fritiden och när jag var ute i fält i andra sammanhang för att inte tappa det jag hade hunnit lära mig. Sedan dess har jag sakteliga gett mig in i de olika skalbaggsfamiljerna och försökt arta allt som kommer i min väg, vilket inte alltid gått så bra. Många långa, sega och oförlåtande kvällar har spenderats framför luppen, där enstaka individer ibland tagit pinsamt lång tid att artbestämma innan jag hittat rätt. Och ofta inte ens i närheten av rätt. Men skam den som ger sig! Det jag inte klarade av sparade jag för framtiden och sakta men säkert har jag nu börjat beta av gamla synder, vilket då tydliggjorde att jag faktiskt börjat lära mig något!

Orchestes betuleti (NT). Den här klarade jag inte av själv utan behövde hjälp online - superbra när det går att arta rödlistade arter via bilder!

Idag finns det flera olika forum och grupper på Internet som man snabbt kan fråga för att få hjälp med artbestämning. Det sker snabbare än jag någonsin skulle klara av att nyckla själv och är en otrolig resurs för kunskapstörstande, nyblivna entomologer. Men... jag lär mig inte. Att direkt få ett svar utan att fundera själv ger inte i närheten lika mycket kunskap som att misslyckas gång på gång, och även det är något jag nyligen insett. Spindlar, till exempel, har jag inte orkat ge mig på än. Alla skickas till Monika som snabbt och enkelt artar det jag bemödar mig fota. Men jag lär mig inte! Trots att jag nu har över 100 spindlar på min krysslista så fortsätter fråga om många av de vanligare arterna - vilken skillnad gentemot skalbaggarna där jag nu väldigt ofta klarar av att ta merparten av det jag samlar in till art (men absolut inte allt)!

Orchestes calceatus. Femte fyndet i Ög enligt Artportalen, det första sedan -72. Då alla inte rapporterar på Artportalen kan man såklart inte lita på fyndbilden. Den här slaghåvades under en bärfisexkursion på Prästtomta skjutfält.

I år tog jag mig an mina vivlar. Inte direkt frivilligt, utan det var det som fanns kvar i mitt insamlade material från 2017-2019. Förutom kortvingarna såklart, men där går gränsen. Efter att ha kämpat med Lindroths gamla nyckel och insett vilka begränsningar den har så gick det bättre och bättre med de små snytesförsedda varelserna, och helt plötsligt var de roliga! Det öppnade upp en stor ny familj för mig och jag ser nu fram emot att dels samla fler vivlar under året, men även att ge mig på nästa skalbaggsfamilj. För spindlarna, de fortsätter jag hantera som den novis jag är - med hjälp av Monika.

Dorytomus melanophthalmus. Första fyndet i Ög på Artportalen, men sedan tidigare noterad i provinskatalogen. Ovanligare arter skickar jag via mail eller hederlig snigelpost till Hans-Erik Wanntorp för bekräftelse, likt denna.

1

Hej allihopa!

Säsongen började dessvärre med att den planerade föreläsningen med Carl-Cedric Coulianos fick ställas in pga Corona-viruset, men bärfisarna låter sig inte vänta för det och våren har kommit igång så pass ordentligt nu att det redan myllrar med liv i markerna under de varmare dagarna.

Vi inleder det tredje av fem år inom projektet med en otroligt bred och djup grund att stå på – ett stort tack till er alla som inventerat bärfisar och rapporterat dem på Artportalen under 2019! Jag måste säga att jag är positivt överraskad över såväl deltagande som resultat, vilket har nu gjort mig väldigt inspirerad inför fas två i projektet (mer om det längre ned).

Under 2019 mäktade vi med över 1600 fynd spritt över 41 arter och det finns nu fynd noterade i ca 120 atlasrutor (10x10 km) i Östergötlands landskap. Även om många rutor består av enstaka fynd så är det kul att se hur mycket vi ändå lyckades öka gentemot 2018, något vi såklart ska fortsätta med under 2020!

Figur 1. Fyndbild i landskapet för 2018 (vänster) och 2018-2019 (höger). Ju mörkare färg desto fler fynd. Kartor hämtade från Artportalen.

Det jag nu lite fantasilöst valt att kalla fas två av projektet handlar om en fördjupning och förändring, där fokus skiftar från att leta efter alla bärfisar till att inrikta sig mot en familj och ett släkte – tornbenskinnbaggar (Cydnidae) och markbärfisar (Sciocoris). Dessa arter är något mer krävande, ofta något mindre och lever samt beter sig på ett sådant sätt att vi som inventerare måste ändra taktik. De vanligare arterna (hårig bärfis, purpurbärfis, strimlus, mm) stöter man på lite varstans, och med resultaten från 2018/2019 är det dags att ge sig på de artgrupper där luckorna finns. Vi ska såklart inte sluta leta efter alla bärfisar, men många av de övriga arterna kommer komma gratis i jakten på de ovan nämnda grupperna.

Lokal där mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa) noterats.

Jag tog mig friheten att fråga några erkänt duktiga ”bärfisjägare” runtom i Sverige för att se hur de tar sig an utmaningen att finna de här små liven. Nedan ser du ett par exempel som kanske kan inspirera och ge dig ett hum om vad som komma skall.

Markbärfisar kräver iallafall när det är kallt marksållning. När det är varmare så funkar slaghåvning nära marken. De flesta hittas i torrare biotoper. Men det är inte hela sanningen. Även runt gölar, i starr och Luzula hittar jag flera arter. Slaghåv nästan uteslutande. Jag har läst på kring hur artspecifika de är. Vet man det är det hög sannolikhet att finns dem. [...] värdväxter är viktiga. När det våras kryper de upp i värdväxter då kan de slaghåvas. Annars är det nog marksållning intill värdväxter som gäller.

Mindre markbärfis (Sciocoris cursitans).

Marklevande arter är luriga såklart. Jag fokuserar på dessa utifall det är en solbelyst lokal, gärna sandig, iallafall inte för mycket vegetation. Det MÅSTE vara varmt och soligt, man ser inga värmekrävande Insekter utan detta. Min metod är nog ofta lite udda, jag spottar ett område jag vill söka igenom, antingen sätter mig på huk eller ännu bättre om man kan, sätta sig ner på marken och bara titta efter rörelser. Gärna några minuter åt gången och sedan flytta sig 1 meter fortfarandes sittande. Ofantligt hur mycket som kryper lågt som man aldrig skulle vispa ner i slaghåven!

Kolla under plantor och bladrosetter. Så det är sållning som gäller och att krypa på marken. Mårataggbening under blad av måra, vanlig i torrmarker åtminstone på Öland.

Ner och kryp. Torra, varma, gärna något sandiga gräsmarker. Sök efter rörelser, krafsa i blottor, leta efter lämpliga värdväxter. Ju varmare dagar desto bättre om man inte vill sålla, du får dessa arter relativt sällan i slaghåven. Hällområden med tunn och torr jordmån, ha tålamod och ge dig ner på deras nivå.

 

Mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa), nymf.

För alla er inventerare så skickar jag snart ut mail där jag går igenom fynden för den enskildes ruta och listar vad som saknas, så att man enkelt kan skifta fokus. Nya biotoper, nya metoder och att öppna ögonen för att leta värdväxter snarare än faktiska bärfisar – det är några av utmaningarna inför 2020 och resten av projektet. Jag är övertygad om att vi kommer genomföra ytterligare ett toppenår och ser fram emot vad som komma skall!

Mvh Torbjörn Blixt och projektgruppen
Entomologiska Föreningen i Östergötland