Gå till innehåll

Det är en orolig tid vi befinner oss i nu, när Covid-19 viruset härjar i vårt land. Vi har redan ställt in en aktivitet i föreningen, (Bärfisar – fult namn på vackra och intressanta djur. Kickoff för bärfisprojektet 2020 den 29 Mars) och flera aktiviteter kan komma att ställas in. Och det är de aktiviteter som hålls inomhus som ställs in i första hand.

Som det ser ut just nu kan vi fortsätta med utomhus aktiviteterna som planerat. Myndigheterna uppmanar oss att promenera och vara ute i skog och natur. Att vi är igång och rör på oss är bra för kroppen och det kan hjälpa vårt immunförsvar. Och fram för allt, vi mår så mycket bättre i själen efter en promenad i friska luften.

Körsbärsfuks Nymphalis polychloros
Körsbärsfuks 2020 Nymphalis polychloros

Rekommendationerna från myndigheterna kan komma att ändras fram över och vi följer deras beslut. I skrivande stund är samlingar på 50 personer maxtaket och denna siffra kan troligen minska kraftigt fram över. Och då kan det bli att vi får ställa in även utomhus aktiviteterna.

Några tips!

  • Undvika att röra vid ansiktet.
  • Undvika nära kontakt med sjuka människor.
  • Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, särskilt i efter att du har varit utomhus. Har man inte tillgång till det kan även handsprit vara ett alternativ.
  • Hosta och nys i armvecket eller i en näsduk.
  • Stanna hemma när du är sjuk.

Ta väl hand om er och följ rekommendationerna från hälsomyndigheterna så hoppas jag att vi kan ses i naturen framöver.

Denna gång tänkte jag inte skriva om vad vi kan göra ute i naturen under November månad, utan jag vill berätta om våra fina ödlor som vi har här i Östergötland. För er som trodde att jag skulle skriva om insekter denna gång får hållas till tåls till senare tillfälle.

I Valdemarsvik och Åtvidabergs kommuner finner vi alla tre arter av ödlor. Det är Sandödlan, Skogsödlan och Kopparödlan. Den jag ska prata om idag är Sandödlan, som är känd som den vacker ödlan och då syftar jag främst på hanen.

Hanen har nästan en smaragdgrön färg under lektiden på våren. Den är även en av dom mest ovanlig ödlearterna i Sverige. Och som tur är så finns den här i Valdemarsvik samt i angränsande kommuner i sydöstra Östergötland. Om man har lyckats att skrämma ödlorna så att dom gömmer sig. Då är hanen betydligt djärvare än honan, det tar ca 5 till 10 minuter innan honan kryper fram. Hanen där i mot kommer fram efter 10 sekunder, i alla fall med de hanar som jag  har fotograferade.

Sandödla årsunge Lacerta agilis
Sandödla årsunge Lacerta agilis

Under dom senaste 15 till 20 åren så har den minskat kraftigt i antal. I Valdemarsvik har den försvunnit från 8 kända lokaler. Sandödlan är därför rödlistad som ”sårbar” (VU) och föremål för ett särskilt åtgärdsprogram.

Sandödla hane Lacerta agilis
Sandödla hane Lacerta agilis

Om man ska nämna något positivt, kommer den globala uppvärmningen att öka förutsättningarna för sandödlan existens. Tack vare ett varmare klimat kan den då, sprida sig ända upp till Dalarna. Enligt Artportalen finns det några inrapporterade fynd som är validerade ifrån Dalarna. Om nu allt går vägen för den värme älskande ödlan, vill säga.

Sandödla hona Lacerta agilis
Sandödla hona Lacerta agilis

Sandödlan är en ganska kraftig ödla som blir upp till ca 22 till 24 cm från nos till svansspets och har 4 små plåtar mellan näsborren och ögat. Deras grundfärgen är gråbrun, uppbruten av så kallade ögonfläckar med mörka fläckar med vit kärna. Sandödlan trivs i torra miljöer med lågväxande ört- eller buskvegetation i anslutning till sandiga öppna fält. Jag har funnit mina ödlor på sydsluttningar i sand- och grustäkter samt längs med banvallen där det blir lite varmare. Hanarna ligger ofta på varma stenar och spana ut över sina domäner.

Hanar av Sandödlor hävdar sina revir genom att brottas.
Hanar av Sandödlor hävdar sina revir genom att brottas med sina konkurrenter.

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen

1

Så länge det inte har fallit ner snö och inte för mycket kallgrader så kan man plocka svamp ända in i December. Vi får se hur det går med det i år. Det finns många goda och nyttiga matsvampar i naturen. Är ni som jag så finns det bara en svamp som jag plockar hem, nämligen kantarellen. Det är väl i första handen den svamp som dom allra flesta känner igen. Det finns 6 arter av kantareller i Sverige.

Kantarell Cantharellus cibarius
Kantarell Cantharellus cibarius

Den första på säsongen är blek kantarell som växer under sommaren. Och det är den jag brukar plocka i första hand. Det är min favorit bland kantarellerna efter som den har lite kraftigare smak än den vanlig kantarell. Regnar det mycket under Juni så kan man plocka dessa delikatesser redan till midsommaren. Starta midsommarafton med en kantarellsmörgås, det är inte dumt det.

Blek kantarell Cantharellus pallens
Blek kantarell Cantharellus pallens
Kantareller Cantharellus cibarius
Kantareller Cantharellus cibarius

Kantarellen har varit en känd matsvamp ganska länge. Mykologins "fader" Elias Fries (1794-1878) påpekade tidigt att kantarellen var en av de få svampar som folk runt om i landet ansåg ätliga.
Med sitt karakteristiska utseende och tydliga smak är det en svamp som är näst intill omöjlig att förväxla med någon giftig art, vilket har gjort den till en av de absolut populäraste matsvamparna för amatörplockare.
Säsongen är vanligen juli-oktober. Blek kantarell - Cantharellus pallens, Kantarell - Cantharellus cibarius, Rödgul trumpetsvamp - Cantharellus lutescens, Trattkantarell - Cantharellus tubaeformis

Trattkantarell Cantharellus tubaeformis
Trattkantarell Cantharellus tubaeformis

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen