Entomologiska Föreningen i Östergötland

Jag minns när jag satt med listan över noterade arter Pentatomoidea i Ög inför starten av Bärfis-projektet och började drömma om vad som komma skall, med förhoppningar om spännande arter och nya landskapsfynd . En av arterna som tidigt seglade högt upp på önskelistan var större markbärfis (Sciocoris homalonotus). I landskapskatalogen än så länge bara noterad från Sö och Up, men det finns även spridda fynd från andra delar av landet (Öl, Gä, Vs, Nä och Sk). Inga av dessa är dock validerade via belägg och jag ställer mig själv tveksam till några av dem. Men Sö och Up - då bör den även kunna finnas i Ög!

Redan 2018 så gjordes det faktiskt fynd av mycket troliga individer av större markbärfis i Linköpings kommun, men dessvärre saknas beläggexemplar och jag har ännu inte tagit mig dit för att leta själv. Jag tror att artbestämningen stämmer efter att ha fått se bilder, men vill helst ha ett i handen för att vara säker då det trots allt handlar om landskapsfynd. Men så, den 1 juni i år så hände det som jag längtat efter sedan 2017 - en förmodad större markbärfis, insamlad!

Då Monika är för blygsam för att välförtjänt stoltsera med alla de magnifika och otroliga fynd som görs av henne i Motala stads närnatur - och inte minst i Sjöbo-Knäppans naturreservat - så tog jag mig friheten att nu göra det åt henne (efter att ha fått ett godkännande såklart).

Jag ser framför mig att det var en solig dag, sommaren hade precis kommit igång efter en kall vår. Det myllrade av liv i den nyanlända värmen och den förlängda vinterdvalan för de lite mer värmekrävande arterna hade tärt på krafterna. Markbärfisar är tämligen strikt marklevande arter, man får dem sällan i slaghåven och ser dem nästan aldrig uppe i vegetation. Det måste ha varit kombinationen av en sen vår som snabbt växlade över i varm sommar som lockat upp denna individ - för den hittades sittandes på en stängselstolpe, i full njutning av den starka solen!

Jag vet inte hur många stängselstolpar Monika har kollat på genom åren i Sjöbo-Knäppan, men att gissa på tusentals är sannolikt en underdrift. Alla dessa år av inventeringar av såväl stolpar som förna, lyftandet av stenar och stockar, pillandet i gräshögar och annat bös - ändå så har alltså den större markbärfisen undgått henne. Det säger mycket om hur svårfunnen arten är, vilket sannolikt förklarar utbredningskartans något splittrade fyndbild. Jag har hela tiden trott att den fanns i Ög, men att hitta den är en annan femma...

Efter fyndet var Monika själv inne på att det var just större markbärfis, så hon skickade den till mig för bekräftelse. Jag kunde konstatera att det banne mig var en sådan, men då det handlade om ett landskapsfynd så skickade jag den till C3 för ytterligare bekräftelse för att vara säker.

Med orden "det är verkligen den" så bekräftade även C3 fyndet - en 8 mm lång hona - och den första större markbärfisen (Sciocoris homalonotus) i Ög är nu ett faktum. Helgen är räddad!

Trots att vi nu är inne på det fjärde (!) året av fem inom projektet så bar det den 6 juni 2021 av mot Söderköpings outforskade trakter för blott den andra gången i ordningen när det kommer till exkursioner inriktade på bärfisar. Ofördelaktigt väder och det dära viruset har satt stopp i maskineriet, men denna härligt varma nationaldag samlades i alla fall sex tappra själar för att besöka två 0-rutor i projektet med förhoppningar om spännande arter.

Två lokaler var rekade via ortofoto samt sökningar på tidigare fynd av intressanta insekter. Jag rör mig själv sällan i Söderköpings kommun så värst mycket om det inte är via jobbet, men då jag i princip alltid stöter på roliga arter och givande miljöer så kändes dagen på förhand lovande.

Första stoppet förlades strax öster om Skåra, i vacker mellanbygd med varierande mängd bryn, mindre hällmarker i odlingslandskap samt en del ruderatmark utmed vägarna. Just de intressanta bärfisfynden uteblev något, men vi skrapade ändå ihop totalt 10 vanliga arter på kort tid. Desto roligare var dock 2 ex av prickig flinkspindel (Phrurolithus minimus), rödlistad som VU och väldigt sällsynt i Östergötland! Det var Monika som dängde, såklart.

Vid lunch begav vi oss sedan vidare mot nästa ruta där ytterligare eskapader planerades äga rum, och jag hann knappt stiga ur bilen innan en skalbagge flög förbi mig i ögonvrån. Jag minns tydligt att jag tänkte "ytterligare en röd Cantharidae", men trots detta så fångade jag instinktivt krypet i flykten och kikade mer noggrant. Det visade sig vara en rödvingad kapuschongbagge (Bostrichus capucinus), även den rödlistad som VU och blott det tredje fyndet i kommunen, det första sedan 1957 då Gustav Wängsjö fann arten i samma trakter. Hazaa!

I alla fall - bärfisar var det ja, eller letade vi bara annat? Nej då! Den här lokalen, sydväst om Kolbo, bjöd på en större variation av miljöer och desto roligare fynd. En mindre rovbärfis i brynet vid våtmarken, en violbärfis på hällmarkerna i den gamla betesmarken, en mörkstreckad spetsnäsa i brynmiljöerna och en mörk markbärfis i ett fuktstråk i en glänta. En grön enbärfis inmundigade enbär för fullt i ett av brynen också. Succé! Många roliga och vackra arter, vissa lite ovanligare än andra, vilket gjorde att dagen ändå inte kändes helt förgäves. Totalt noterade vi 14 arter i rutan på kort tid, vilket får ses som godkänt.

Inte ens den alltid så enträget långsamma, sega och oförlåtande "helgen är slut nu ska alla hem"-kön genom Söderköping gjorde mig irriterad denna dag, så nöjd var jag i bilen hem 🙂