Gå till innehåll

Bärfisprojektet 2020

Hej allihopa!

Säsongen började dessvärre med att den planerade föreläsningen med Carl-Cedric Coulianos fick ställas in pga Corona-viruset, men bärfisarna låter sig inte vänta för det och våren har kommit igång så pass ordentligt nu att det redan myllrar med liv i markerna under de varmare dagarna.

Vi inleder det tredje av fem år inom projektet med en otroligt bred och djup grund att stå på – ett stort tack till er alla som inventerat bärfisar och rapporterat dem på Artportalen under 2019! Jag måste säga att jag är positivt överraskad över såväl deltagande som resultat, vilket har nu gjort mig väldigt inspirerad inför fas två i projektet (mer om det längre ned).

Under 2019 mäktade vi med över 1600 fynd spritt över 41 arter och det finns nu fynd noterade i ca 120 atlasrutor (10x10 km) i Östergötlands landskap. Även om många rutor består av enstaka fynd så är det kul att se hur mycket vi ändå lyckades öka gentemot 2018, något vi såklart ska fortsätta med under 2020!

Figur 1. Fyndbild i landskapet för 2018 (vänster) och 2018-2019 (höger). Ju mörkare färg desto fler fynd. Kartor hämtade från Artportalen.

Det jag nu lite fantasilöst valt att kalla fas två av projektet handlar om en fördjupning och förändring, där fokus skiftar från att leta efter alla bärfisar till att inrikta sig mot en familj och ett släkte – tornbenskinnbaggar (Cydnidae) och markbärfisar (Sciocoris). Dessa arter är något mer krävande, ofta något mindre och lever samt beter sig på ett sådant sätt att vi som inventerare måste ändra taktik. De vanligare arterna (hårig bärfis, purpurbärfis, strimlus, mm) stöter man på lite varstans, och med resultaten från 2018/2019 är det dags att ge sig på de artgrupper där luckorna finns. Vi ska såklart inte sluta leta efter alla bärfisar, men många av de övriga arterna kommer komma gratis i jakten på de ovan nämnda grupperna.

Lokal där mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa) noterats.

Jag tog mig friheten att fråga några erkänt duktiga ”bärfisjägare” runtom i Sverige för att se hur de tar sig an utmaningen att finna de här små liven. Nedan ser du ett par exempel som kanske kan inspirera och ge dig ett hum om vad som komma skall.

Markbärfisar kräver iallafall när det är kallt marksållning. När det är varmare så funkar slaghåvning nära marken. De flesta hittas i torrare biotoper. Men det är inte hela sanningen. Även runt gölar, i starr och Luzula hittar jag flera arter. Slaghåv nästan uteslutande. Jag har läst på kring hur artspecifika de är. Vet man det är det hög sannolikhet att finns dem. [...] värdväxter är viktiga. När det våras kryper de upp i värdväxter då kan de slaghåvas. Annars är det nog marksållning intill värdväxter som gäller.

Mindre markbärfis (Sciocoris cursitans).

Marklevande arter är luriga såklart. Jag fokuserar på dessa utifall det är en solbelyst lokal, gärna sandig, iallafall inte för mycket vegetation. Det MÅSTE vara varmt och soligt, man ser inga värmekrävande Insekter utan detta. Min metod är nog ofta lite udda, jag spottar ett område jag vill söka igenom, antingen sätter mig på huk eller ännu bättre om man kan, sätta sig ner på marken och bara titta efter rörelser. Gärna några minuter åt gången och sedan flytta sig 1 meter fortfarandes sittande. Ofantligt hur mycket som kryper lågt som man aldrig skulle vispa ner i slaghåven!

Kolla under plantor och bladrosetter. Så det är sållning som gäller och att krypa på marken. Mårataggbening under blad av måra, vanlig i torrmarker åtminstone på Öland.

Ner och kryp. Torra, varma, gärna något sandiga gräsmarker. Sök efter rörelser, krafsa i blottor, leta efter lämpliga värdväxter. Ju varmare dagar desto bättre om man inte vill sålla, du får dessa arter relativt sällan i slaghåven. Hällområden med tunn och torr jordmån, ha tålamod och ge dig ner på deras nivå.

 

Mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa), nymf.

För alla er inventerare så skickar jag snart ut mail där jag går igenom fynden för den enskildes ruta och listar vad som saknas, så att man enkelt kan skifta fokus. Nya biotoper, nya metoder och att öppna ögonen för att leta värdväxter snarare än faktiska bärfisar – det är några av utmaningarna inför 2020 och resten av projektet. Jag är övertygad om att vi kommer genomföra ytterligare ett toppenår och ser fram emot vad som komma skall!

Mvh Torbjörn Blixt och projektgruppen
Entomologiska Föreningen i Östergötland

1 reaktion på ”Bärfisprojektet 2020

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.