Gå till innehåll

Denna gång tänkte jag inte skriva om vad vi kan göra ute i naturen under November månad, utan jag vill berätta om våra fina ödlor som vi har här i Östergötland. För er som trodde att jag skulle skriva om insekter denna gång får hållas till tåls till senare tillfälle.

I Valdemarsvik och Åtvidabergs kommuner finner vi alla tre arter av ödlor. Det är Sandödlan, Skogsödlan och Kopparödlan. Den jag ska prata om idag är Sandödlan, som är känd som den vacker ödlan och då syftar jag främst på hanen.

Hanen har nästan en smaragdgrön färg under lektiden på våren. Den är även en av dom mest ovanlig ödlearterna i Sverige. Och som tur är så finns den här i Valdemarsvik samt i angränsande kommuner i sydöstra Östergötland. Om man har lyckats att skrämma ödlorna så att dom gömmer sig. Då är hanen betydligt djärvare än honan, det tar ca 5 till 10 minuter innan honan kryper fram. Hanen där i mot kommer fram efter 10 sekunder, i alla fall med de hanar som jag  har fotograferade.

Sandödla årsunge Lacerta agilis
Sandödla årsunge Lacerta agilis

Under dom senaste 15 till 20 åren så har den minskat kraftigt i antal. I Valdemarsvik har den försvunnit från 8 kända lokaler. Sandödlan är därför rödlistad som ”sårbar” (VU) och föremål för ett särskilt åtgärdsprogram.

Sandödla hane Lacerta agilis
Sandödla hane Lacerta agilis

Om man ska nämna något positivt, kommer den globala uppvärmningen att öka förutsättningarna för sandödlan existens. Tack vare ett varmare klimat kan den då, sprida sig ända upp till Dalarna. Enligt Artportalen finns det några inrapporterade fynd som är validerade ifrån Dalarna. Om nu allt går vägen för den värme älskande ödlan, vill säga.

Sandödla hona Lacerta agilis
Sandödla hona Lacerta agilis

Sandödlan är en ganska kraftig ödla som blir upp till ca 22 till 24 cm från nos till svansspets och har 4 små plåtar mellan näsborren och ögat. Deras grundfärgen är gråbrun, uppbruten av så kallade ögonfläckar med mörka fläckar med vit kärna. Sandödlan trivs i torra miljöer med lågväxande ört- eller buskvegetation i anslutning till sandiga öppna fält. Jag har funnit mina ödlor på sydsluttningar i sand- och grustäkter samt längs med banvallen där det blir lite varmare. Hanarna ligger ofta på varma stenar och spana ut över sina domäner.

Hanar av Sandödlor hävdar sina revir genom att brottas.
Hanar av Sandödlor hävdar sina revir genom att brottas med sina konkurrenter.

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen

4

Jag lider av abstinens, grov sådan. Efter en långresa under sensommaren och hösten 2018 så packades hela mitt bohag ihop och då jag ännu inte har flyttat tillbaka till min lägenhet så har jag inte haft tillgång till vare sig litteratur eller material för att ordentligt kunna samla och artbestämma insekter. Jag brukar under vinterns bistra tider försöka lära mig mer om svampar, mossor och lavar för att komplettera mina kunskaper som biolog (det går sådär), men efter att ha mätt porer per millimeter, försökt fota uttorkade mossor och förgäves letat lavar som kan väcka min nyfikenhet så fick det vara nog.

Skorna blev gröna av pollen. Som små smycken förgyllde de dagens promenad.

Solen skiner, fåglarna sjunger, hasselpollen flyger i luften. En känsla av vår - trots att det bara är slutet av februari. Jag vill egentligen att naturen ska få en lite längre och mer sammanhållen dvala i och med årets vinter, men jag skulle ljuga om jag inte sade att dagens väder satte sprätt på kropp och sinne. Idag blir det äntligen dags för insekter!

Brunt men vackert - Åtvidabergs eklandskap går inte av för hackor.

En långpromenad i Åtvidabergs eminenta eklandskap hägrade, så jag packade väskan med kaffe och gav mig ut i jakt på andra organismer som likt jag vaknat till liv. Jag har varken tillgång till vettigt såll, håv eller insektssug just nu, så jag gick mest runt och insöp känslan av att återigen få vandra i insekternas värld. Jag kikade på trädstammar, vände på stenar, krafsade bort löv och bröt försiktigt bort lite bark. Absolut inga mängder av kryp, men nog fanns det något att glädjas åt!

Eldlusen (Pyrrhocoris apterus) fann jag snabbt och i stora mängder. En färgexplosion i ett annars så grått och brunt landskap nu innan grönskan tar vid, det kändes välbehövligt och som en bra start. Jag snubblade runt i vindskyddade, solbelysta branter och sökte ivrigt efter allt som kröp. Vintergäck (Eranthis hyemalis) blommade fint och bland dem så sprang en massa spindlar och gråsuggor. Obestämda små flugor flög omkring nära marken och vips så stöttes en nyvaken nässelfjäril (Aglais urticae). Härligt!

Ett alltid så trevligt fynd, om än vanlig.

Jag hade tidigare i januari vandrat i samma område med samma syfte, dock i snöstorm och blåst. Trots vädret hittade jag då en mängd fjärilar, som apelhöstmal (Ypsolopha asparella) och föränderlig höstmal (Ypsolopha ustella), samt en del säckspinnare (Psychidae). Idag fann jag ett flertal nätrörsäckspinnare (Taleporia tubulosa) bland den grova barken på träden, alltid trevligt. Skalbaggarna däremot lös tyvärr med sin frånvaro. Jag hade hoppas på några jordlöpare (Carabidae) men fick nöja mig med den vanliga Phosphuga atrata samt någon obestämd kortvinge (Staphylinidae) som snabbt som attan kilade iväg under förnan. Nästa gång.

Ser knappt ut som en fjäril, bra kamouflage! Nätrörsäckspinnare - Taleporia tubulosa.

På vägen hem noterade jag galler på såväl sälg som rosbuskar. Den som är uttråkad likt jag och längtar efter småkryp kan med lätthet plocka in galler av sömntornstekel (Diplolepis rosae) för att kläcka. Ofta får man med andra parasiterande steklar när gallerna kläcks i värmen, det är som en liten present med de små knytena. På "Sketeka" (en i Åtvidaberg välkänd ek) kryllade det av myror på stammen. Jag försökte likt Monika finna nålen i höstacken - kanske fanns där en skinnbagge eller något annat djur som via mimikry liknar en myra - men jag fann tyvärr inget av intresse. Jag valsade hemåt, trots allt rätt så nöjd med vad jag funnit.

Stammen på "Sketeka", tusentals myror.

Nu sitter jag vid skrivbordet och blickar ut över en av Åtvidabergs alla ekdungar. Dags att rapportera in dagens (magra) fyndskörd på Artportalen. Kvällen kommer ämnas åt att förbereda årets första bärfisföredrag som hålls i samband med Motala Naturskyddsförenings årsmöte - välkommen dit om du har vägarna förbi! Det kliar dock redan i fingrarna efter fler kryp, nya arter, häftiga möten och bekantskaper som naturen har att erbjuda. Snart får jag min stereolupp och min litteratur igen och då kommer det hända grejer. Fast nu får vintern gärna komma tillbaka ett tag för att naturen sedan ska kunna bjuda på en storslagen och sammanhängande vår från mars/april. Lite vila behövs, även om jag tackar för den här korta sessionen av värme och kryp.

/Torbjörn

8

Jag vill gärna tipsa om några bra böcker för er som är intresserade av våra Svenska dagflygande fjärilar. Ibland är det inte helt enkelt att artbestämma fjärilar eller andra insekter för den delen. Och då kan det vara bra att man har flera böcker plus internet att tillgå. För att man ska bli helt säker på vilken art det rör sig om.

Min absoluta favorit är Bo Söderström bok om Svenska fjärilar, en fälthandbok.
Bo Söderström Svenska fjärilarDenna bok är den enda som jag vet om innehåller familjen bastardsvärmare. Enda missen som jag ser det, är att Ängsmetallvingen inte finns med som artbeskrivning. Bo har tagit med flygtider, vingspann, habitat, värdväxter, fältkännetecken samt kartor var fjärilarna flyger i vårt avlånga land. För övrigt är det en bok som innehåller i stort sätt alla Svenska fjärilsarter. Några plus är att formatet är relativt liten och den väger inte så mycket. Därför går det bra att ta med den ut i fältet. Jag har genom åren snart bläddrat sönder mitt exemplar av boken. Och jag hittar hela tiden ny information om arter som jag själv inte har fotograferat och sätt ännu. Speciellt i avsnittet tillfälliga gäster i Sverige finns mycket intressant information om vad som kan gästa oss i framtiden.

Nästa bok som jag vill slå ett slag för är Fältnyckeln ifrån Nationalnyckeln.
Fältnyckeln ifrån Nationalnyckeln
Denna bok är lite mindre i formatet och kanske passar ännu bättre i fältet än Bo Söderströms bok. Bo har ett finger med även i denna bok. Tyvärr innehåller den bara dagflygande fjärilsarter och inga bastardsvärmare. Just bastardsvärmare är ytterst vanliga arter efter midsommaren. Och man vill gärna kunna artbestämma även dessa små vackra fjärilar. Boken har kartor, vingspann, värdväxter samt flygtider. Jag tycker att boken är en bra nybörjare bok för den vetgiriga fjärilsobservatören. Ett extra plus får den för sina fina illustrationer på larverna.

En familj som jag saknar i bägge böckerna är dagsvärmarna. Denna familj kan vi finna i nästa bok som jag ska prata om. Nämligen boken Sveriges fjärilar av Håkan Elmquist, Göran Liljeberg, Morten Top-Jensen och Michael Fibiger.

Sveriges fjärilar av Håkan Elmquist, Göran Liljeberg, Morten Top-Jensen och Michael FibigerJag skulle nästan vilja säga bibeln. Den är stor och väger en hel del. Och det är inget man stoppar i byxfickan och går ut i naturen med. Den får allt ligga kvar i väskan tills man är i behov av den. Det är en fälthandbok över Sveriges samtliga dag och nattfjärilar. Där vi kan finna alla svärmar arter. Boken är rik på fotografier och har bra fjärilskartor över dom mest vanliga arterna. Boken innehåller kartor, vingspann, värdväxter och flygtider. Extra plus är alla larvbilder som finns med. Jag använder denna bok främst till alla nattfjärilar som jag lyckas få på bild. Den har hjälpt mig flera gånger att artbestämma fjärilar. Och har inte det lyckats, då vänder jag mig till Artportalen.

Sammanfattning är att jag tycker om mina böcker, men tar hjälp av internet ibland. Jag skulle inte vilja vara utan dessa härliga böcker som man kan bläddra i. Visst det finns andra fjärilsböcker på marknaden, men ingen som slår dessa ännu.