Gå till innehåll

2

Denna gång tänkte jag berätta lite om våra Apollofjärilar som vi har här i Östergötland eller rättare sagt på gränsen till Småland.

Apollofjärilen är Sveriges största vita fjäril och den fjäril som är något större är Makaonfjärilen. Obs! Den tillhör inte vitfjärilarna utan tillhör familjen riddarfjärilar.
Den är alltmer sällsynt fjäril som gärna äter nektar från tistlar och klintar längs med vägkanter. Nu för tiden ser man oftare dem på öppna steniga och klippiga miljöer utmed Östersjökusten och på Gotland. Under en del år kan det ske en explosion av fjärilar och då kan de flyga längre in i landet. Dessa bilder är tagna på  Åsvikelandets naturreservat samt Torrö naturreservat i Valdemarsviks kommun.

Apollofjäril Parnassius apollo
Apollofjäril Parnassius apollo

Det är en magnifik syn att få se denna stora vita fjäril flyga som en liten fågel längs med kusten. Apollofjärilen finns utmed kusterna i Småland, Östergötland, Sörmland och på Gotland. Förövrigt så minskar den sitt utbredningsområde i norden.

Apollofjärilen är en stor fjäril med en vingspann på 62 – 87 mm och honan är större och har mer svart pudring. Förutom att apollofjärilen är vit så har den två röda fläckar på nedre vingpar och svarta fläckar på övre vingpar. Larven lever främst på kärleksört och vit fetknopp. Den flyger från mitten av Juni och till slutet av Augusti. Apollofjärilen till hör familjen Riddarfjärilar.

Apollofjäril Parnassius apollo Larv
Apollofjäril Parnassius apollo Larv

Har ni inte sätt dessa giganter flyga? Då tycker jag att ni ska passa på i sommar och se dem. Om ni behöver en guide är det bara och hojta till, jag ställer upp.

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen

Som ni vet så exploderar naturen nu i månaden Maj. Blommor och träd slår ut i alla möjliga härliga färger. Och även våra insekter vaknar till på allvar nu. Bland annat bärfisar, skalbaggar och nyckelpigor. Vi ska inte glömma mina favorit insekter, nämligen fjärilarna.

Nu när insekts säsongen går igång på riktigt vill jag uppmana er att fotografera era favorit insekter. Ni ser att det finns några bilder ovanför inläggen. Bland annat en purpurbärfis och humledagsvärmare som snurra runt bland sidorna. Dessa bilder vill jag att vi byter ut mot era favorit bilder. Skicka in era absoluta favoritbilder som ni tar nu under sommaren till oss. Vi kommer att välja ut tre till fyra bilder som kommer att ligga och snurra på vår hemsida under kommande år. Jag hoppas att det kan bli en tradition som återkommer varje år. Enväldiga domare är Rolf och Monika.
Om vi får in många bilder kan vi skapa en bildgalleri sida med era favoritbilder i.

Lika säkert som att solen går upp i öst, är att våra insekter vill para sig. Här kommer några bilder på parning.

Fjortonfläckig lövpiga Calvia quatuordecimguttata parning
Fjortonfläckig lövpiga Calvia quatuordecimguttata som parar sig.
Grön bärfis Palomena prasina parning
Grön bärfis Palomena prasina som para sig.

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen

Grönsnabbvinge Callophrys rubi
Grönsnabbvinge Callophrys rubi

Under April månad kläcks våra första dagflygande fjärilsarter. Bland annat Tosteblåvinge,  Grönsnabbvinge , Ängsvitvinge  och Aurorafjäril.  Den art som brukar vara allra först ut är Grönsnabbvinge. Det  är en liten fjäril med karakteristiskt grön undersida och är en av våra allra vanligaste fjärilsarter. Tack vara sin gröna färg är den svår att få syn på när den sitter på gröna träd och buskar, som t.ex.  enbuskar, blåbärsbuskar och gran. Ska man lyckas att se den bör man först få se den landa på busken. Annars kan det bli mycket svårt att hitta den.

Grönsnabbvingen är en ganska så orädd fjäril som man kan komma mycket nära innan den blir skrämd. Denna fjäril är revirhävdande och oftast sitter på bestämda utkikspunkter.
Ställer man sig vid en sådan punkt och är stilla brukar fjärilen komma tillbaka efter en liten stund. Och då är man riktigt nära denna vackra fjäril.

Färgen på översidan är enfärgad gråbrun och undersidan är heltäckande grönt . Några små vita fläckar ses normalt nära bakvingens ytterkant. Den har ett vingspannet från ca 22 -26 mm. Den flyger från mitten av april till början av juni. Larven lever på blåbär, odon och lingon. Tidigare hette den Björnbärsnabbvinge.

Tosteblåvinge Hona lägger ägg. Celastrina argiolus
Tosteblåvinge Hona lägger ägg. Celastrina argiolus

När våra första dagflygande fjärilsarter kläcks, då känner jag att våren är här för att stanna.  Det är en härlig känsla att få se den första blåvinge flyga bland träd och buskar. Den art som jag pratar om är Tosteblåvinge. Det  är en medel stor blåvingeart som finns i nästan hela landet och är relativt vanlig. Oftast kan man få se dem flyga tillsamman med Grönsnabbvingen. Ovansidan av vingarna har den en blå färg och längs med ytterkanten en vit med växlande svarta band. Undersidan har en ljus nästan vitfärgad ton med inslag av blått närmare kroppen. Den har avlånga svarta fält ytterst och mera runda längre in mått kroppen. Man kan få se dem sitta på Lingon/blåbärsbuskar och lövträd.  Hanarna brukar i regel flyga högt upp längs med trädtopparna och letar efter honorna. Tosteblåvingen är betydligt skyggare än Grönsnabbvingen.

Tosteblåvinge Celastrina argiolus
Tosteblåvinge Celastrina argiolus

Med en vingspann på 23-33 mm så är den en medel stor blåvinge och den finns i nästan hela landet, förutom i fjällen och Lappland.

Flygtid från slutet av April till början av Juni. Den kan i sällsynta fall även flyga i Juli – Augusti.  Larverna lever på olika buskar som brakved, blåbär, odon, benved och skogstry.

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen

Äntligen är våren här, när man får se hasselhängen blomma. Februari slutade med riktigt varmt vårväder och våren rusade längs med Sveriges landskap. Som tur är börjar Mars lite kyligare med minus på natten och några plusgrader på dagen. Jag hoppas att den väderleken vara i någon vecka till eller två. När våren slår till, gäller det att hänga med i naturen. För då kan det gå riktigt fort om det blir varmt. Rätt som det är står vårens blommor fullt utslagna.

hasselhänge

En av mina favoriter är Gullpudran. Det är en liten flerårig ört på 10 till 15 cm, som växer vid vattendrag, sump skogar, källdrag och små bäckar. Blommorna är ca 5 mm breda, i en kvastlik ställning i stjälktoppen. Gullpudra blommar från april till juni och känns då lätt igen på stödbladens lysande gulgröna färg.

Gullpudra Chrysosplenium alternifolium
Gullpudra Chrysosplenium alternifolium

Gullpudra förekommer sparsamt i södra och mellersta Sverige. Jag har den möjligheten att få se den växa längs med banvallen, mellan Valdemarsvik och Gusum. Passa på och gå och leta upp denna vackra vårblomma.

Gullpudra Chrysosplenium alternifolium
Gullpudra Chrysosplenium alternifolium

En annan växt (svamp) som kommer tidigt på våren är Scharlakansvårskål. Det är en riktig iögonfallande svamp, med en skål som är färgad knallröd eller illröd. I vilket fall som helst så lyser den kraftigt rött. Och man kan inte missa den när man är ute i naturen. Även denna svamp kommer fram varje vår längs med banvallen och hälsar våren välkommen.

Scharlakansvårskål s.lat. Sarcoscypha coccinea s.lat
Scharlakansvårskål s.lat. Sarcoscypha coccinea s.lat
Scharlakansvårskål s.lat. Sarcoscypha coccinea s.lat
Scharlakansvårskål s.lat. Sarcoscypha coccinea s.lat

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen

4

Jag lider av abstinens, grov sådan. Efter en långresa under sensommaren och hösten 2018 så packades hela mitt bohag ihop och då jag ännu inte har flyttat tillbaka till min lägenhet så har jag inte haft tillgång till vare sig litteratur eller material för att ordentligt kunna samla och artbestämma insekter. Jag brukar under vinterns bistra tider försöka lära mig mer om svampar, mossor och lavar för att komplettera mina kunskaper som biolog (det går sådär), men efter att ha mätt porer per millimeter, försökt fota uttorkade mossor och förgäves letat lavar som kan väcka min nyfikenhet så fick det vara nog.

Skorna blev gröna av pollen. Som små smycken förgyllde de dagens promenad.

Solen skiner, fåglarna sjunger, hasselpollen flyger i luften. En känsla av vår - trots att det bara är slutet av februari. Jag vill egentligen att naturen ska få en lite längre och mer sammanhållen dvala i och med årets vinter, men jag skulle ljuga om jag inte sade att dagens väder satte sprätt på kropp och sinne. Idag blir det äntligen dags för insekter!

Brunt men vackert - Åtvidabergs eklandskap går inte av för hackor.

En långpromenad i Åtvidabergs eminenta eklandskap hägrade, så jag packade väskan med kaffe och gav mig ut i jakt på andra organismer som likt jag vaknat till liv. Jag har varken tillgång till vettigt såll, håv eller insektssug just nu, så jag gick mest runt och insöp känslan av att återigen få vandra i insekternas värld. Jag kikade på trädstammar, vände på stenar, krafsade bort löv och bröt försiktigt bort lite bark. Absolut inga mängder av kryp, men nog fanns det något att glädjas åt!

Eldlusen (Pyrrhocoris apterus) fann jag snabbt och i stora mängder. En färgexplosion i ett annars så grått och brunt landskap nu innan grönskan tar vid, det kändes välbehövligt och som en bra start. Jag snubblade runt i vindskyddade, solbelysta branter och sökte ivrigt efter allt som kröp. Vintergäck (Eranthis hyemalis) blommade fint och bland dem så sprang en massa spindlar och gråsuggor. Obestämda små flugor flög omkring nära marken och vips så stöttes en nyvaken nässelfjäril (Aglais urticae). Härligt!

Ett alltid så trevligt fynd, om än vanlig.

Jag hade tidigare i januari vandrat i samma område med samma syfte, dock i snöstorm och blåst. Trots vädret hittade jag då en mängd fjärilar, som apelhöstmal (Ypsolopha asparella) och föränderlig höstmal (Ypsolopha ustella), samt en del säckspinnare (Psychidae). Idag fann jag ett flertal nätrörsäckspinnare (Taleporia tubulosa) bland den grova barken på träden, alltid trevligt. Skalbaggarna däremot lös tyvärr med sin frånvaro. Jag hade hoppas på några jordlöpare (Carabidae) men fick nöja mig med den vanliga Phosphuga atrata samt någon obestämd kortvinge (Staphylinidae) som snabbt som attan kilade iväg under förnan. Nästa gång.

Ser knappt ut som en fjäril, bra kamouflage! Nätrörsäckspinnare - Taleporia tubulosa.

På vägen hem noterade jag galler på såväl sälg som rosbuskar. Den som är uttråkad likt jag och längtar efter småkryp kan med lätthet plocka in galler av sömntornstekel (Diplolepis rosae) för att kläcka. Ofta får man med andra parasiterande steklar när gallerna kläcks i värmen, det är som en liten present med de små knytena. På "Sketeka" (en i Åtvidaberg välkänd ek) kryllade det av myror på stammen. Jag försökte likt Monika finna nålen i höstacken - kanske fanns där en skinnbagge eller något annat djur som via mimikry liknar en myra - men jag fann tyvärr inget av intresse. Jag valsade hemåt, trots allt rätt så nöjd med vad jag funnit.

Stammen på "Sketeka", tusentals myror.

Nu sitter jag vid skrivbordet och blickar ut över en av Åtvidabergs alla ekdungar. Dags att rapportera in dagens (magra) fyndskörd på Artportalen. Kvällen kommer ämnas åt att förbereda årets första bärfisföredrag som hålls i samband med Motala Naturskyddsförenings årsmöte - välkommen dit om du har vägarna förbi! Det kliar dock redan i fingrarna efter fler kryp, nya arter, häftiga möten och bekantskaper som naturen har att erbjuda. Snart får jag min stereolupp och min litteratur igen och då kommer det hända grejer. Fast nu får vintern gärna komma tillbaka ett tag för att naturen sedan ska kunna bjuda på en storslagen och sammanhängande vår från mars/april. Lite vila behövs, även om jag tackar för den här korta sessionen av värme och kryp.

/Torbjörn