Gå till innehåll

Sista året med Bärfisprojektet i Östergötland

Ytterligare ett bärfisår går till handlingarna och vi kan nu stolt konstatera att det är dags att runda av Bärfisprojektet i Östergötland efter 2024. Vi har hållit på sedan 2018 vilket gör att projektet kommer landa på sju inventeringssäsonger. Det här är två år längre än tidigare genomförda projekt i föreningens regi, men det har känts befogat då vi har varit något färre inventerare samtidigt som mycket har hänt i bärfisarnas värld under åren som gått.

En av de första exkursionerna i projektets regi, Kjell letar taggbeningar och markbärfisar!

Jag skojade länge om att projektet tar slut först när någon hittar mjölonbärfis (Phimodera lapponica) i landskapet, men då det kan dröja så fick jag ta ett steg tillbaka och fundera på vad vi har åstadkommit och när det skulle anses vara tillräckligt. Redan i somras kändes det som att ett avslut var nära, och när Christian Williams dängde in den efterlängtade sydliga rovbärfisen (Pinthaeus sanguinipes) så satt den som spiken i kistan. Fem nya landskapsfynd, fynd av tidigare "ovanliga" arter, utökad kunskap om arternas biologi - ett fantastiskt jobb och resultat tack vare föreningens medlemmar!

Jag vet att det fortfarande finns otroligt mycket kvar att upptäcka i landskapet, men man måste dra snöret någon gång. Med det sagt så skulle jag vilja uppmana alla Östergötlands bärfisentusiaster att köra in i kaklet med följande fokus:

  • Fler fynd av jolster- och trybärfis (Elasmostethus brevis/minor)! Dessa är relativt enkla om man bara är uppmärksam på substratet, vore kul att kartlägga dem än mer.
  • Fler fynd av blåbärsbärfis (Elasmucha ferrugata)! Den lär finnas mer eller mindre överallt så fort man finner tätare blåbärsbestånd i skogsbygd, och man får ofta flera andra bärfisar i håven, inte minst spetsrovbärfis (Picromerus bidens). Man får även blåbär i håven. Win win!
  • Fler fynd av spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus) - det återstår några få kända lokaler där den inte är funnen under projektperioden, och än går det att göra nyfynd!
  • Fler fynd av klotbärfis (Coptosoma scutellatum) - leta i ruderatmarker och vägkanter i rutorna bredvid dem med känd förekomst!
  • Fler fynd av bräsmabärfis (Eurydema dominulus). Bra tips är att via Artportalen söka fram större bestånd av bräsmor och sedan slaghåva järnet!
  • Fler fynd av harrisbärfis (Piezodorus litoratus). Ser du en blommande harrisbuske i sommar så stanna och banka, slaghåva eller bara stirra, ofta så hittar man dem relativt enkelt!
Bräsmabärfis - alltid kul att hitta! Foto: Johan Molin.

Slutligen så finns fortsatt några potentiella landskapsfynd kvar, även om de flesta "lätta" nu redan är funna. Följande arter och platser är värda att jaga efter:

  • Större rovbärfis (Arma custos). En art på framfart i sydost, håll koll utmed kusten och E22an!
  • Mjölonbärfis (Phimodera lapponica). Jag har lagt otaliga timmar söder om Tidersrum, så just nu tror jag mest på den norra skogsbygden mot Södermanland och Närke. Sandiga tallskogar med mjölonmattor!
  • Kålsugare (Eurydema ornata), även den i sydost. Skulle dock likväl kunna dyka upp i valfri trädgård.
  • Hammarbärfis (Podops inunctus), en art med märklig biologi då den övervintrar på torrare marker och sedan under sommaren hittas vid fuktigare områden som stränder och våtmarker. Återigen - sydost!
  • Rhaphigaster nebulosa - en av våra nyare arter i Sverige, den kan dyka upp varsomhelst utmed tågnätverket. Sök på banvallar, lokstall och annan tågrelaterad infrastruktur, tex Mjölby, Linköping och Norrköping.
  • Torrgräsbärfis (Eurygaster maura) -  Ser man en Eurygaster på torr mark så bör det klicka till i skallen - fota antenner och samla in!
  • Sanddynbärfis (Phimodera humeralis) - ett långskott av rang. Fallfällor eller utdrivning på finare, stora sandstränder som tex i Motalabukten eller ut mot kusten. Man vet aldrig! Den finns i Finland, så varför inte.

    Sanddynbärfis, är det en omöjlighet? Foto: Simon Carrington.

Det kommer bli åtminstone någon exkursion under året och jag hoppas att vi kan avsluta på topp med roliga arter och fina upptäckter. Oavsett så känns hela projektet redan lyckat och jag är glad över att Kjell frågade om jag ville ta mig an rollen som projektledare, trots att jag till en början inte kunde någonting om artgruppen. Nu sitter jag här, med bärfislitteratur från halva Europa och drömmar om att resa till världens alla hörn i jakt på bärfisar. Vad hände med fågelskådaren Torbjörn egentligen?

2024 - sista året. Nu kör vi!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.