Såhär i semestertider så har jag ett utmärkt utflyktsförslag som kombinerar såväl nytta som nöje och naturvård - ut och leta spindelörtskinnbagge!
Spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus) är Östergötlands enda rödlistade bärfis, och sannolikt den mest hotade. Arten är monofag - det vill säga att den enbart lever på en växt - nämligen spindelört (Thesium alpinum). Spindelört är i sig rödlistad och tämligen ovanlig i dagens landskap, och bärfisen därmed likaså.
Vuxen spindelörtskinnbagge på spindelört.
Tack vare Tommy Karlssons omfattande arbete med spindelörtskinnbaggen inom ramen för dess åtgärdsprogram så har vi idag en god kunskap om artens utbredning, som är direkt knuten till förekomsten av spindelört. I Östergötland finner vi bärfisen från Linköping i norr (Sveriges nordligaste utpost, mig veterligen även den nordligaste kända platsen i världen för arten?) ner till Fruhammar i söder, i höjd med Österbymo (se Artportalen).
Sedan Bärfisprojektet startade så har vi bekräftat spindelörtskinnbaggens förekomst i fem atlasrutor, men det finns moderna fynduppgifter från åtta av dem. Det saknas alltså fynd av spindelörtskinnbagge från minst tre lokaler, och det vore väldigt kul att kunna konstatera dess förekomst på alla tidigare kända platser, eller åtminstone inom alla tidigare kända atlasrutor.
Jag har själv besökt alla tre lokaler, vissa flertalet gånger, men spindelörtskinnbagge är ökänt svårfunnen och smiter gärna iväg utmed marken. När man finner spindelört så är det värt att lägga sig på alla fyra och försiktigt krypa runt och krafsa kring plantorna i jakt på bärfisen. Bärfisen i sig är omisskännlig - det finns ingen annan svensk art som är lik den.
Nymf av spindelört. Kan förväxlas med såväl jallabärfis som spetsrovbärfis och blå rovbärfis, men dessa finner du aldrig på spindelört. Foto: Monika Sunhede.
Spindelört som växt är i sig tämligen anonym och väldigt liten, så det krävs tålamod och skarpa ögon att finna den från första början. Såhär års är den något blekgul/ljusgrön och vissa exemplar blommar fortfarande. Det finns gott om lokaler i Östergötland som hyser spindelört, dock utan fynd av spindelörtskinnbagge, så det kan även vara värt att via Artportalen leta fram lokaler för spindelört i jakt på ära och berömmelse för att ha hittat nya lokaler för den sällsynta bärfisen!
Om någon har funderingar kring lokalerna så tveka inte att höra av er - och lycka till om ni ger er iväg!
Den ständiga kampen - Linköping mot Norrköping! Akademikerstaden mot arbetarstaden, storebror mot lillebror. Tävlandet tar aldrig slut och nu har det även nått bärfisarnas land. Inom bärfisprojektet i Östergötland finns det nu två atlasrutor som sticker ut rejält sett till antalet noterade arter mellan 2018 tills nu: ruta 08G8c med 36 noterade arter, och ruta 08F4g med 34 noterade arter. Den ena i Norrköping, den andra i Linköping. Spänningen är olidlig!
Stadskampen i Östergötland!
Just nu leder Norrköping knappt, men vi är inne på upploppet så vad som helst kan hända. Förutom att det är en rolig detalj inom projektet så är det även högintressant rent projektmässigt - hur många arter bärfisar kan vi nå inom en atlasruta i landskapet? Vi har i dagsläget minst 43 bofasta bärfisar i Östergötland, så visst vore det möjligt att då nå tex 40 i en och samma ruta? Tanken med det här inlägget är att sporra er till att boosta dessa siffror och köra in i kaklet - maxa rutorna!
Ruta 08G8c - Västra Norrköping och sydöstra Glan En ruta med mycket fina fynd av bland annat vitbrämad taggbening (Legnotus limbosus) och större markbärfis (Sciocoris homalonotus) - två östgötska rariteter. Det mest uppenbara som saknas är arterna jolster- och trybärfis (Elasmostethus brevis/minor), tvåfläckig taggbening (Adomerus biguttatus), samt de lite svårare och mer tveksamma mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa) och bräsmabärfis (Eurydema dominulus). Är det möjligt att nå 40 arter? Absolut - men det kommer krävas arbete!
Vår mest förbisedda bärfis? Möjligen. Jolsterbärfis på jolster. Foto: Johan Molin.
Ruta 08F4g - Linköping och Tinnerö Även här många fina fynd med arter som större markbärfis och mörkhårig sköldskinnbagge, men det som saknas är kanske inte lika enkelt som för Norrköpings-rutan. Här behöver vi hitta svartvit taggbening (Tritomegas bicolor), bukprickig björkbärfis (Elasmucha fieberi) och blå rovbärfis (Zicrona caerulea) - arter man inte bara hänger in på en kvart direkt! Däremot så saknas fortfarande mindre rovbärfis (Rhacognathus punctatus) vilket rent teoretiskt bör vara den lättaste av dem alla.
Svartvit taggbening - återfinns på syskor! Bild: Monika Sunhede.
Så - vem kommer ta hem bärfiskampen i Östergötland? På förhand ser det onekligen ut som om Norrköpingsrutan ligger bäst till, såväl sett till befintligt antal noterade arter som till vilka arter som återstår. Men det är inte slut än på ett tag, och man ska aldrig underskatta Stångådalens mångfald. Må den bästa staden vinna! Och vem vet, kanske Motala-rutan som i dagsläget hyser 31 arter har en stark spurt...
Fyra tappra själar trotsade prognosen som lovade helmulet väder och blev istället som av magi belönade med strålande sol. Förvirringen var total och solkrämen lämnad hemma, men det genererade istället ypperligt gynnsamt bärfisväder! Dagen förpassades till Finspångs okända skogslandskap och ett sedan innan utpekat intressant område söder om Grytgöl - torra, sandiga ruderatmarker och bryn med mycket tall och öppna ytor. Här fanns fynd av bland annat klöversidenbi (Colletes marginatus, rödlistad som NT) samt en del andra bin, men inte mycket annat.
Torrt, varmt och skyddat - finfin lokal. Foto: Bengt Nyström.
Målbilden för dagen var dels de lite mer skogslevande bärfisarna blåbärsbärfis (Elasmucha ferrugata) samt tvåfläckig taggbening (Adomerus biguttatus), men även de krävande torrängs- och sandlevande markbärfisarna (Sciocoris), mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginiosa) och i den bästa av världar även jallabärfis (Jalla dumosa). Atlasrutan hade innan besöket blott sex arter bärfisar noterade, så det fanns potential för fler. Redan på parkeringen under fikastunden så noterades dagens första för rutan nya bärfis - större björkbärfis (Elasmostethus interstinctus) - och sedan var vi igång!
Det rann på i en faslig takt och vi fick snabbt nästan BINGO i "mindre"-arterna:
Mindre björkbärfis (Elasmucha grisea)
Mindre rovbärfis (Rhacognathus punctatus)
Mindre spetsnäsa (Aelia acuminata)
Mindre gräsbärfis (Neottiglossa pusilla)
Mindre markbärfis (Sciocoris cursitans)
Tyvärr så fann vi aldrig mindre taggbening (Sehirus luctuosus) och jag våndas nu över att jag kanske aldrig får chansen att nå dags-BINGO på "mindre"-brickan... Vi hittade i princip inga förgätmigejer i området, tyvärr.
En av målarterna för dagen var den sällsynta mörkhåriga sköldskinnbaggen (Odontoscelis fuliginosa). Det är en tämligen oansenlig och mörkbrun art, relativt liten, som uteslutande lever i torra och sandiga miljöer, och man finner den ofta där det finns harklöver (Trifolium arvense). Arten är ovanlig även i övriga Sverige, med huvudförekomst i sydost. När vi efter en halvtimmes krypande och krafsande fortfarande inte hittat något, trots att där fanns rikliga mängder harklöver, så svor jag högt och förbannade arten som under alla dessa år undgått mig - men då brast Karin ut "här är den" och lyckan var total!
Odontoscelis fuliginosa - Karins fina fynd och bild.
Det här utgjorde det åttonde fyndet (och åttonde lokalen) i Östergötland, varav sju av dem gjorts under projektets tid. En rar och kräsen liten art, om än sannolikt något förbisedd.
Annars då? Jo arterna trillade in i rask takt och under dagen lyckades vi notera totalt 19 arter ur överfamiljen Pentatomoidea - detta trots att vi inte aktivt sökte efter enklare arter som starrbärfis (Eurygaster testudinaria), rödbent bärfis (Pentatoma rufipes) eller gav oss in i den djupare blåbärsskogen efter blåbärsbärfis (Elasmucha ferrugata). Att spräcka 20 arter på en dag är alltså mer än rimligt så länge man har åtminstone en hyfsat intressant lokal i sin ruta!
Efter sköldskinnbaggen så förevisades även den kanske mest förbisedda bärfisarten av dem alla - jolsterbärfis (Elasmostethus brevis) - som hittades under rekningen som genomfördes dagen innan. Det är lite intressant det här med vad man får upp ögonen för, och något av anledningen till varför jag vill förlänga Bärfisprojektet - det tar tid att lära sig vissa arter, vissa värdväxter, vissa miljöer, och det är först på senare år jag börjat inse att tex jolsterbärfis är bra mycket vanligare än man kan tro! Detsamma gäller tvåfläckig taggbening (Adomerus biguttatus) och i viss mån mindre taggbening (Sehirus luctuosus), för att nämna några.
Författaren själv i jakt på Legnotus-arter under gulmåra, dock utan lycka. Foto: Bengt Nyström.
Vi avslutade dagen med ett snabbt besök i den i öster angränsande atlasrutan som enbart hyste tre arter bärfisar, och på någon timme så var vi uppe i målsiffran tio arter efter fynd av bland annat blå rovbärfis (Zicrona caerulea). Allt som allt, en mycket lyckad dag! Noterbara bifynd var den maffiga skogsgräshoppan (Podisma pedestris), silversmygare (Hesperia comma), lerlöpare (Olisthopus rotundatus) och "krukan" av en hittills obestämd förmodad krukmakargeting (Eumenes).
Dagens bärfisarter:
Hagtornsbärfis (Acanthosoma haemorrhoidales) - flera ex på rönn. Brokig enbärfis (Cyphostethus tristriatus) - ett ex på bärande en. Större björkbärfis (Elasmostethus interstinctus) - en hona i ett lövbryn. Jolsterbärfis (Elasmostethus brevis) - en hona på jolster. Mindre björkbärfis (Elasmucha grisea) - flera ex spritt över området. Tvåfläckig taggbening (Adomerus biguttatus) - en imago tillsammans med mycket unga, nyömsade nymfer. Förekommer föräldrarskap hos den här arten månne? Bland rötter på ängskovall, skogsbryn. Spetsrovbärfis (Picromerus bidens) - i blåbärsris i skogsbryn. Mindre rovbärfis (Rhacognathus punctatus) - I lövbryn mot torrängen, något förvånande då man oftast stöter på den i fuktigare områden. Blå rovbärfis (Zicrona caerulea) - slaghåvad i fuktsänka på hygge. Mindre spetsnäsa (Aelia acuminata) - vanlig lite varstans. Bred bärfis (Carpocoris fuscispinus) - dagens vanligaste bärfis, funnen överallt. Purpurbärfis (Carpocoris purpureipennis) - funnen lite varstans, men inte lika ofta som bred bärfis. Hårig bärfis (Dolycoris baccarum) - vanlig lite varstans. Rapssugare (Eurydema oleracea) - fel miljö för arten, men vi fann 1 ex på renfana. Mindre gräsbärfis (Neottiglossa pusilla) - fåtal ex på gräs. Grön bärfis (Palomena prasina) - vanlig lite varstans. Vårbärfis (Peribalus strictus) - enstaka individer här och där. Mindre markbärfis (Sciocoris cursitans) - 1 ex på torra grusytan där vi även fann mörkhårig sköldskinnbagge. Garanterat vanligare men krävs lite jobb för att finna dem. Strimlus (Graphosoma italicum) - flera ex på kvanne, på hygge. Mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa) - sprang öppet på den torra grusytan med mycket harklöver. Succé!
