Gå till innehåll

Söndagen 23 juni: Efter midsommaren blev starten på den andra resan till Norrland. Och denna gång skulle vi inte se på underbara fjällvyer. Vi visste precis vad vi gav oss in på. Mygg och bitska flugor, det var det vi såg i fram i mot på de norrländska myrarna. Myggmedel och mygghatt var vårt främsta vapen när vi stegade in på Jutismyren. Men vad hjälper det när flugorna biter igenom tröjan. Flugorna visste precis var de skulle attackera, där vi var som mest försvarslösa. Och det var på ryggen dom kunde bita oss nästan helt ostört. Nog om myggor och flugor. Det var inte därför vi begav oss upp till Pite lappmarker.

Vår första anhalt blev i vanlig ordning Östersund. Där letade vi efter Violett guldvinge och Guckusko, som är en storblommande orkidé, som kan bli upp till 60 cm hög.

Guckusko Cypripedium calceolus
Guckusko Cypripedium calceolus

Måndag 24 juni: Efter som vi kom iväg nästan en vecka tidigare i år, så han vi se den stå i full blom. Den är verkligen majestätisk, med sin gula stora kåsa till blomma. Den var överblommad på flera ställen förutom på Vackermyren. Det var även på Vackermyren som vi fick se finna exemplar av Violett guldvinge samt Berggräsfjäril. Totalt 10 fjärilsarter.

Violett guldvinge Lycaena helle
Violett guldvinge Lycaena helle

Vi passade även på att besöka Nestmyren, för att leta efter Violett guldvinge samt Brunkulla. Där hittade vi några Violett guldvingar och Brun blåvingar, tyvärr var de väldigt slitna. Brunkullan började precis att slå ut när vi var där på besök. Vårt tredje besök blev åter igen Kolåsenvägen. Där var det ett eldorado av fjärilar som flög över allt. Vi fann 14 fjärilsarter flyga längs den lilla grusvägen vid bäcken. Vi var speciellt ute efter Bäckpärlemorfjärilen. Vi rapporterade in 16 individer men troligen var det över 20 fjärilar längs vägen. Efter Vackermyren var det dags att lämna Jämtland för resan upp till Árjapluovve.

Tisdag 25 juni: Första myren vi besökte i Arjeplog var Jutismyren. Där har dom rapporterat in Disas gräsfjäril samt Gulringad gräsfjäril. Denna dag blåser det ganska så hårt och det är växlande soligt. Vi beslutar att gå längs med kanten på myren för att få lite lä ifrån blåsten. Det ger resultat nästan direkt. Vi får se den första av Disas gräsfjäril. Alla fjärilar förutom Svavelgul höfjäril ligger och trycker i svålen. Det är bara för oss att skrämma upp fjärilarna och där efter se vart dom landar. Det var lättare sagt än gjort, de passade på att flyga iväg en 30 till 50 meter innan de gick ner för landning. Och vi stolpade efter i den mjuka mossmarken. Vi tappade bort flera individer efter som vi var så långsamma i den här terrängen.

Disas gräsfjäril Erebia disa
Disas gräsfjäril Erebia disa

Rätt som det är så får vi se en Gulringad gräsfjäril. Men lyckan var väldigt kort. När vi har sansat oss och tittar närmare på bilderna. Då är det en Disas som liknar en Gulringad gräsfjäril. Alla fjärilar är ganska så slitna och färgerna är blekta. SUCK!

Efter några timmar på myren beslutar vi oss för att åka och ta lunch. När vi går mot utgången ser vi två mycket fräsa individer av Myrgräsfjäril flyga omkring. Nu blev det till att fotografera. Men det var inte så fotovänliga till en börja, men till slut ställer de upp för fotografering.

Myrgräsfjäril Oeneis norna
Myrgräsfjäril Oeneis norna

Efter lunchen beger vi oss till Vaukamyren som ligger precis utanför Arjeplog. Även där ska det ha rapporterats in Disas gräsfjäril. Vi hittar bara en massa Tallgräsfjärilar som flyger omkring, samt några Svartringlade pärlemorfjärilar. Det blir inte så lång stund på myren efter som här var dom bitska flugorna väldigt hungriga.

Onsdag 26 juni: Vi återvänder på morgonen till Vaukamyren och vi finner inga myggor eller bitska flugor. Var har dom tagit vägen? Jag saknar dom inte. Denna dag inriktar vi oss på Friggas pärlemorfjäril och gräsfjärilar. Vi får upp en Friggas efter någon timma. Och den jagar vi och tar bilder med grässtrån i vägen. Varje gång den landar går den långt ner i gräset. Det var inte lätt att få en bra bild utan en massa grässtrån i vägen. När vi var nöjda med Friggas pärlemorfjäril får vi ner till Arvidsjaur för att leta efter Gulringad gräsfjäril.

Friggas pärlemorfjäril Boloria frigga
Friggas pärlemorfjäril Boloria frigga

Det går i stöpet direkt. Det börjar att regna och solen syns inte till. Vi börjar att åka tillbaka till Östersund. Vi åker längs Inlandsvägen E45 och ser att här i Norrland så slår dom inte vägrenen. Det är blommor överallt längs med vägen. Det är verkligen vackert jämfört med där hemma. Där de slår sönder och samman alla vägrenar dom kan fyra fem meter in från vägen. Vi stannar till längs med E45 vid en plats som heter Hammerdal, någon mil söder om Strömsund. Obs! Bara på måfå stannar vi till. Döm om vår förvåning det flyger fjärilar i hundratals vid E45:an. Nu är solen framme och skiner vackert.  Vi ser ett tiotal Mindre blåvinge, plus 10 fjärilsarter till som verkar stortrivas längs med vägkanten.

Torsdag 27 juni: Är den sista dagen för denna resa. Vi åker till en plats som heter Torkilstöten. Där flyger en sällsynt blåvinge. Vi parkerar och ser att det är flera som är ute efter samma fjäril som vi. Första halvtimmen går åt att bara försöka följa efter Fjällvickerblåvingen, där den far omkring som det brinner i rumpan på dem. Efter ett tag får vi kläm på hur det flyger och landar. Då kan vi börja att fotografera dem. Hanen är vackert ljusblå på ovansidan av vingarna när den flyger. Men när dom landar avtar den blåa färgen dramatiskt. Vi får många fina bilder på dem.

Fjällvickerblåvinge Agriades orbitulus
Fjällvickerblåvinge Agriades orbitulus

När vi ska åka till nästa plats, har batteriet i fjärrkontrollen till bilen tagit slut. Vi får öppna bilen på det gamla sättet med nyckel. Tyvärr fälls inte backspeglarna ut till sin plats. Det var väldigt ovant att inte få använda speglarna när man kör bilen. Vi fick ordning på backspeglarna till slut.

Flatruet
Flatruet

Vi stannar till på Flatruet som är ett lågfjäll på 975 meters höjd. Och det är enda väg som går rätt igenom ett fjäll i Sverige. Där skulle vi försöka att få se den sista fjärilsarten för resan. Nämligen den lilla Fjällbastarden. Vi gick och letade i minst 2 timmar utan att få se den. Det ända som flög här var Fjällgräsfjäril och vackra fjällvyer. Ja! Till sist fick vi se fjällvyer här i Härjedalen. När det gäller fjärilar så fick vi se fem gräsfjärilsarter på denna resa. Plus många andra arter.

Disas gräsfjäril Erebia disa
Disas gräsfjäril Erebia disa

Slut ord:
Blir det mer myrmarker? Nja! Skulle jag säga. Det är klar att vi ska försöka att få se Gulringad gräsfjäril en gång till. Jag tror att fjärilarna har gaddat ihop sig mot oss i södra Sverige. Dom har delat upp vilka tider dom ska flyga på, så att vi måste åka upp flera gånger till Norrland. Får dom verkligen göra på detta viss! På grund av det, missade vi den Gulringad gräsfjäril för att den flyger tidigare än Disas gräsfjäril. Det skulle verkligen underlätta om de kunde flyga på samma tid, säga vecka 26. Hur svårt kan det va!! Då skulle vi bara behöva göra en resa och sedan skulle det vara klart. Nu måste eventuellt vi resa upp en tredje gång för att få alla Norrlands fjärilar på bild.

Deltagare på denna resa är Rolf Kokkonen, Stefan Kasselstrand och Håkan Igelström.

Här är några korta notiser som jag finner lite intressant.  Nu längtar vi alla till våren och sommaren och alla dess insekter som kommer fram. Här är några insekter som ni kan se fram i mot i år.

Mindre rödögonflickslända är en relativ nya art för Östergötland. Den första rapporten kom 2021. Där efter har det varit lite mindre rapporter de senaste åren. Förra året var jag ute och fann dem på tre nya lokaler i Valdemarsviks kommun. Jag tror att dom finns på många andra lokaler runt om i Östergötland. Passa på i år att leta efter dem där ni bor. Den mindre flyger i regel lite senare på året än den större, från Juli till September. Det som skiljer arterna ifrån varandra är den blå kilen på S8 och en svart prick på mellankroppen.

Mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum
Mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum

Mindre kejsartrollslända är nästa art som är ny för Östergötland. Mats Oldenborg fann den först vid Fallingeberg år 2020. Under de kommande åren har den expanderat snabbt över hela länet. Det är vad jag tror. Tyvärr är det få rapporter ifrån den södra delen av vårt län. Förra året fann vi den flyga på många nya lokaler i och runt Valdemarsviks kommun. Här är en bild där den har fångat en Storfläckig pärlemorfjäril. Jag uppmanar er att ut och leta efter denna magnifika trollslända.

Mindre kejsartrollslända Anax parthenope
Mindre kejsartrollslända Anax parthenope

Vi har en stadig population av Blåvingad gräshoppa vid Åsvikelandets naturreservat. Denna gräshoppa är en av våra vackrare arter som vi har i Östergötland. Även att de är så vacker, så smälter den in helt i den lavbeklädda hällmarker som den lever i. Det var med stora ögon som vi gick och letade efter de väl kamouflerade gräshopparna. Och till slut fann vi 7 stycken individer.

Blåvingad gräshoppa Sphingonotus caerulans
Blåvingad gräshoppa Sphingonotus caerulans

 

Några fler bilder från min resa till fjällvärlden. Den första bilden blir på en Arktisk igelkottsspinnare holoarctia puengeleri. Här ser ni hur väl den är kamouflerad i den lavklädda stenarna som är dominerade i fjällenvärlden.

Arktisk igelkottsspinnare holoarctia-puengeleri
Arktisk igelkottsspinnare holoarctia-puengeleri

Fjällmosaikslända Aeshna caerulea Dessa bilder är tagna strax utanför Kiruna, i en kraftledningsgata.

Fjällmosaikslända aeshna caerulea hona
Fjällmosaikslända aeshna caerulea Hona

Har ni något som kan vara av intresse mejla eller ring mig, så kan vi lägga upp det på hemsidan.

Ytterligare ett bärfisår går till handlingarna och vi kan nu stolt konstatera att det är dags att runda av Bärfisprojektet i Östergötland efter 2024. Vi har hållit på sedan 2018 vilket gör att projektet kommer landa på sju inventeringssäsonger. Det här är två år längre än tidigare genomförda projekt i föreningens regi, men det har känts befogat då vi har varit något färre inventerare samtidigt som mycket har hänt i bärfisarnas värld under åren som gått.

En av de första exkursionerna i projektets regi, Kjell letar taggbeningar och markbärfisar!

Jag skojade länge om att projektet tar slut först när någon hittar mjölonbärfis (Phimodera lapponica) i landskapet, men då det kan dröja så fick jag ta ett steg tillbaka och fundera på vad vi har åstadkommit och när det skulle anses vara tillräckligt. Redan i somras kändes det som att ett avslut var nära, och när Christian Williams dängde in den efterlängtade sydliga rovbärfisen (Pinthaeus sanguinipes) så satt den som spiken i kistan. Fem nya landskapsfynd, fynd av tidigare "ovanliga" arter, utökad kunskap om arternas biologi - ett fantastiskt jobb och resultat tack vare föreningens medlemmar!

Jag vet att det fortfarande finns otroligt mycket kvar att upptäcka i landskapet, men man måste dra snöret någon gång. Med det sagt så skulle jag vilja uppmana alla Östergötlands bärfisentusiaster att köra in i kaklet med följande fokus:

  • Fler fynd av jolster- och trybärfis (Elasmostethus brevis/minor)! Dessa är relativt enkla om man bara är uppmärksam på substratet, vore kul att kartlägga dem än mer.
  • Fler fynd av blåbärsbärfis (Elasmucha ferrugata)! Den lär finnas mer eller mindre överallt så fort man finner tätare blåbärsbestånd i skogsbygd, och man får ofta flera andra bärfisar i håven, inte minst spetsrovbärfis (Picromerus bidens). Man får även blåbär i håven. Win win!
  • Fler fynd av spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus) - det återstår några få kända lokaler där den inte är funnen under projektperioden, och än går det att göra nyfynd!
  • Fler fynd av klotbärfis (Coptosoma scutellatum) - leta i ruderatmarker och vägkanter i rutorna bredvid dem med känd förekomst!
  • Fler fynd av bräsmabärfis (Eurydema dominulus). Bra tips är att via Artportalen söka fram större bestånd av bräsmor och sedan slaghåva järnet!
  • Fler fynd av harrisbärfis (Piezodorus litoratus). Ser du en blommande harrisbuske i sommar så stanna och banka, slaghåva eller bara stirra, ofta så hittar man dem relativt enkelt!
Bräsmabärfis - alltid kul att hitta! Foto: Johan Molin.

Slutligen så finns fortsatt några potentiella landskapsfynd kvar, även om de flesta "lätta" nu redan är funna. Följande arter och platser är värda att jaga efter:

  • Större rovbärfis (Arma custos). En art på framfart i sydost, håll koll utmed kusten och E22an!
  • Mjölonbärfis (Phimodera lapponica). Jag har lagt otaliga timmar söder om Tidersrum, så just nu tror jag mest på den norra skogsbygden mot Södermanland och Närke. Sandiga tallskogar med mjölonmattor!
  • Kålsugare (Eurydema ornata), även den i sydost. Skulle dock likväl kunna dyka upp i valfri trädgård.
  • Hammarbärfis (Podops inunctus), en art med märklig biologi då den övervintrar på torrare marker och sedan under sommaren hittas vid fuktigare områden som stränder och våtmarker. Återigen - sydost!
  • Rhaphigaster nebulosa - en av våra nyare arter i Sverige, den kan dyka upp varsomhelst utmed tågnätverket. Sök på banvallar, lokstall och annan tågrelaterad infrastruktur, tex Mjölby, Linköping och Norrköping.
  • Torrgräsbärfis (Eurygaster maura) -  Ser man en Eurygaster på torr mark så bör det klicka till i skallen - fota antenner och samla in!
  • Sanddynbärfis (Phimodera humeralis) - ett långskott av rang. Fallfällor eller utdrivning på finare, stora sandstränder som tex i Motalabukten eller ut mot kusten. Man vet aldrig! Den finns i Finland, så varför inte.

    Sanddynbärfis, är det en omöjlighet? Foto: Simon Carrington.

Det kommer bli åtminstone någon exkursion under året och jag hoppas att vi kan avsluta på topp med roliga arter och fina upptäckter. Oavsett så känns hela projektet redan lyckat och jag är glad över att Kjell frågade om jag ville ta mig an rollen som projektledare, trots att jag till en början inte kunde någonting om artgruppen. Nu sitter jag här, med bärfislitteratur från halva Europa och drömmar om att resa till världens alla hörn i jakt på bärfisar. Vad hände med fågelskådaren Torbjörn egentligen?

2024 - sista året. Nu kör vi!