Gå till innehåll

Här är några korta notiser som jag finner lite intressant.  Nu längtar vi alla till våren och sommaren och alla dess insekter som kommer fram. Här är några insekter som ni kan se fram i mot i år.

Mindre rödögonflickslända är en relativ nya art för Östergötland. Den första rapporten kom 2021. Där efter har det varit lite mindre rapporter de senaste åren. Förra året var jag ute och fann dem på tre nya lokaler i Valdemarsviks kommun. Jag tror att dom finns på många andra lokaler runt om i Östergötland. Passa på i år att leta efter dem där ni bor. Den mindre flyger i regel lite senare på året än den större, från Juli till September. Det som skiljer arterna ifrån varandra är den blå kilen på S8 och en svart prick på mellankroppen.

Mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum
Mindre rödögonflickslända Erythromma viridulum

Mindre kejsartrollslända är nästa art som är ny för Östergötland. Mats Oldenborg fann den först vid Fallingeberg år 2020. Under de kommande åren har den expanderat snabbt över hela länet. Det är vad jag tror. Tyvärr är det få rapporter ifrån den södra delen av vårt län. Förra året fann vi den flyga på många nya lokaler i och runt Valdemarsviks kommun. Här är en bild där den har fångat en Storfläckig pärlemorfjäril. Jag uppmanar er att ut och leta efter denna magnifika trollslända.

Mindre kejsartrollslända Anax parthenope
Mindre kejsartrollslända Anax parthenope

Vi har en stadig population av Blåvingad gräshoppa vid Åsvikelandets naturreservat. Denna gräshoppa är en av våra vackrare arter som vi har i Östergötland. Även att de är så vacker, så smälter den in helt i den lavbeklädda hällmarker som den lever i. Det var med stora ögon som vi gick och letade efter de väl kamouflerade gräshopparna. Och till slut fann vi 7 stycken individer.

Blåvingad gräshoppa Sphingonotus caerulans
Blåvingad gräshoppa Sphingonotus caerulans

 

Några fler bilder från min resa till fjällvärlden. Den första bilden blir på en Arktisk igelkottsspinnare holoarctia puengeleri. Här ser ni hur väl den är kamouflerad i den lavklädda stenarna som är dominerade i fjällenvärlden.

Arktisk igelkottsspinnare holoarctia-puengeleri
Arktisk igelkottsspinnare holoarctia-puengeleri

Fjällmosaikslända Aeshna caerulea Dessa bilder är tagna strax utanför Kiruna, i en kraftledningsgata.

Fjällmosaikslända aeshna caerulea hona
Fjällmosaikslända aeshna caerulea Hona

Har ni något som kan vara av intresse mejla eller ring mig, så kan vi lägga upp det på hemsidan.

Ytterligare ett bärfisår går till handlingarna och vi kan nu stolt konstatera att det är dags att runda av Bärfisprojektet i Östergötland efter 2024. Vi har hållit på sedan 2018 vilket gör att projektet kommer landa på sju inventeringssäsonger. Det här är två år längre än tidigare genomförda projekt i föreningens regi, men det har känts befogat då vi har varit något färre inventerare samtidigt som mycket har hänt i bärfisarnas värld under åren som gått.

En av de första exkursionerna i projektets regi, Kjell letar taggbeningar och markbärfisar!

Jag skojade länge om att projektet tar slut först när någon hittar mjölonbärfis (Phimodera lapponica) i landskapet, men då det kan dröja så fick jag ta ett steg tillbaka och fundera på vad vi har åstadkommit och när det skulle anses vara tillräckligt. Redan i somras kändes det som att ett avslut var nära, och när Christian Williams dängde in den efterlängtade sydliga rovbärfisen (Pinthaeus sanguinipes) så satt den som spiken i kistan. Fem nya landskapsfynd, fynd av tidigare "ovanliga" arter, utökad kunskap om arternas biologi - ett fantastiskt jobb och resultat tack vare föreningens medlemmar!

Jag vet att det fortfarande finns otroligt mycket kvar att upptäcka i landskapet, men man måste dra snöret någon gång. Med det sagt så skulle jag vilja uppmana alla Östergötlands bärfisentusiaster att köra in i kaklet med följande fokus:

  • Fler fynd av jolster- och trybärfis (Elasmostethus brevis/minor)! Dessa är relativt enkla om man bara är uppmärksam på substratet, vore kul att kartlägga dem än mer.
  • Fler fynd av blåbärsbärfis (Elasmucha ferrugata)! Den lär finnas mer eller mindre överallt så fort man finner tätare blåbärsbestånd i skogsbygd, och man får ofta flera andra bärfisar i håven, inte minst spetsrovbärfis (Picromerus bidens). Man får även blåbär i håven. Win win!
  • Fler fynd av spindelörtskinnbagge (Canthophorus impressus) - det återstår några få kända lokaler där den inte är funnen under projektperioden, och än går det att göra nyfynd!
  • Fler fynd av klotbärfis (Coptosoma scutellatum) - leta i ruderatmarker och vägkanter i rutorna bredvid dem med känd förekomst!
  • Fler fynd av bräsmabärfis (Eurydema dominulus). Bra tips är att via Artportalen söka fram större bestånd av bräsmor och sedan slaghåva järnet!
  • Fler fynd av harrisbärfis (Piezodorus litoratus). Ser du en blommande harrisbuske i sommar så stanna och banka, slaghåva eller bara stirra, ofta så hittar man dem relativt enkelt!
Bräsmabärfis - alltid kul att hitta! Foto: Johan Molin.

Slutligen så finns fortsatt några potentiella landskapsfynd kvar, även om de flesta "lätta" nu redan är funna. Följande arter och platser är värda att jaga efter:

  • Större rovbärfis (Arma custos). En art på framfart i sydost, håll koll utmed kusten och E22an!
  • Mjölonbärfis (Phimodera lapponica). Jag har lagt otaliga timmar söder om Tidersrum, så just nu tror jag mest på den norra skogsbygden mot Södermanland och Närke. Sandiga tallskogar med mjölonmattor!
  • Kålsugare (Eurydema ornata), även den i sydost. Skulle dock likväl kunna dyka upp i valfri trädgård.
  • Hammarbärfis (Podops inunctus), en art med märklig biologi då den övervintrar på torrare marker och sedan under sommaren hittas vid fuktigare områden som stränder och våtmarker. Återigen - sydost!
  • Rhaphigaster nebulosa - en av våra nyare arter i Sverige, den kan dyka upp varsomhelst utmed tågnätverket. Sök på banvallar, lokstall och annan tågrelaterad infrastruktur, tex Mjölby, Linköping och Norrköping.
  • Torrgräsbärfis (Eurygaster maura) -  Ser man en Eurygaster på torr mark så bör det klicka till i skallen - fota antenner och samla in!
  • Sanddynbärfis (Phimodera humeralis) - ett långskott av rang. Fallfällor eller utdrivning på finare, stora sandstränder som tex i Motalabukten eller ut mot kusten. Man vet aldrig! Den finns i Finland, så varför inte.

    Sanddynbärfis, är det en omöjlighet? Foto: Simon Carrington.

Det kommer bli åtminstone någon exkursion under året och jag hoppas att vi kan avsluta på topp med roliga arter och fina upptäckter. Oavsett så känns hela projektet redan lyckat och jag är glad över att Kjell frågade om jag ville ta mig an rollen som projektledare, trots att jag till en början inte kunde någonting om artgruppen. Nu sitter jag här, med bärfislitteratur från halva Europa och drömmar om att resa till världens alla hörn i jakt på bärfisar. Vad hände med fågelskådaren Torbjörn egentligen?

2024 - sista året. Nu kör vi!

3

Fortsättningen

Femte dagen blev lite lugnare och vi gick bara 5 kilometer den dagen. Vi for till Kråkvik som ligger strax utanför Kiruna. Optimister är vi verkligen när det gäller fjärilar och insekter. Vår plan är att leta efter Disas gräsfjäril (Erebia disa) efter som det fanns en rapport på en flygande fjäril på lokalen. Och den skulle vi finna. Denna art flyger normalt jämna år men vi hoppades att vi skulle få se ett exemplar. Och mycket riktigt. Vi fick inte se någon fjäril i huvudtaget, fast vi var där tre gånger och letade.

Fjällvandrare från vänster Stefan Kasselstrand, Håkan Igelström och Jesper Sandsjö.
Fjällvandrare från vänster Stefan Kasselstrand, Håkan Igelström och Jesper Sandsjö.

Vi fortsatte till institutet för rymdfysik Kiruna. Där skulle vi se eller höra Nordsångare (Phylloscopus borealis).  Denna sällsynta fågel har hörts flera gånger just här. Men när vi kommer så hör vi inget. Vi är på platsen tre gånger denna dag, men hör eller ser inget. Det gäller även Lappmes (Poecile cinctus) som skulle flyga några hundra meter bort. Så denna dag fick vi varken se Disas gräsfjäril, Nordsångare eller Lappmes.

Fjällmosaikslända Aeshna caerulea
Fjällmosaikslända Aeshna caerulea

Okej något borde vi ha sätt. Och det gjorde vi. Vi fick se flera Fjällmosaiksländor (Aeshna caerulea ) flyga på bägge platserna som vi besökte. Och de var inte fy skam att få se denna vackra trollslända. Efter som det var relativt varmt så var trollsländorna mycket blåa i färgen. Är det kallt så kan de ha en gråaktigt ton.
I Stefans fällan fick vi se sex stycken Mygglasvinge (Synanthedon culiciformis) när vi åkte hemåt. Alla sex släppte vi fria. Den här dagen blev inte så lyckad, men vi var lika glada ändå.

Lappnätfjäril Hona Euphydryas iduna
Lappnätfjäril Hona Euphydryas iduna

Den sjätte och sista dagen blev riktigt bra. Vi skulle göra ett nytt försök på Cievrracohkka och de små sjöarna vid Nikkaluokta. Och denna gång blev det till att ta helikopter upp på fjället. Och vi fick tillökning till vårt fjärilsgäng, nämligen Jesper Sandsjö klev in som fjärde person. Ju fler ögon som letar desto fler fjärilar hittar man. Och det stämmer bra, vi fann fler fjärilar denna gång. (individer)

Från vänster Jesper Sandsjö, Håkan Igelström, Helikopterpiloten Patrik Forsberg och Stefan Kasselstrand.
Från vänster Jesper Sandsjö, Håkan Igelström, Helikopterpiloten Patrik Forsberg och Stefan Kasselstrand.

Vi flög upp och blev avsatta på ca 1200 meter höjd av helikopterpiloten Patrik Forsberg. Det var som att sitta hemma i soffan när vi flög upp, man gungade fint hela vägen. Och landningen blev mjuk och fin. Jag hade räknat med en duns men den uteblev. Vi kunde nästan direkt hitta fjärilar, vi behövde bara gå ca 100 meter innan vi fann den första fjärilen. Och det var en Lappnätfjäril (Euphydryas iduna) som vi fick se först, en hane kom flygande. Där efter fick vi se flera lappnätfjärilar.

Lappnätfjäril Hane Euphydryas iduna
Lappnätfjäril Hane Euphydryas iduna

En sällsynt fjäril som blev nästan osynlig när den landade på fjället var Arktisk igelkottsspinnare (Holoarctia puengeleri), det är verklig en raritet i fjällvärlden. Vi fick verkligen anstränga oss för att se var den landade. Och till slut fann vi den sitta på stenen (bara för att den rörde på sig) och vi kunde ta några bilder på den. Vi fick se två stycken under denna tid vi var där.

Arktisk igelkottsspinnare Holoarctia puengeleri
Arktisk igelkottsspinnare Holoarctia puengeleri

En av våra största humlearter fick vi nöjet att se. Nämligen Polarhumla (Bombus pyrrhopygus) kom flygande och satt sig lugnt och fint strax intill oss. Den bökade omkring på marken och såg ut att leta efter något, vad det var vet vi inte.

Polarhumla Bombus pyrrhopygus
Polarhumla Bombus pyrrhopygus

En annan fjärilsart som vi letade efter är på Cievrracohkka sydsluttning var Arktisk pärlemorfjäril (Boloria chariclea). Vi fann tre stycken som flög omkring och satte sig så att vi fick tillfälle att fotografera dem. Alla fjärilar sitter med utspärrade vingar och undersidan av vingarna fick vi inte se. Vi fångade in en så att den fick lugna ner sig. När vi sedan släppte ut den så sitter den med ihopslagna vingar och visar oss undersidan.

Arktisk pärlemorfjäril Boloria chariclea
Arktisk pärlemorfjäril Boloria chariclea

Den sista arten vi är ute efter är Tundragräsfjäril (Oeneis bore) och kanske den svåraste arten att få se. Vi ser en flyga förbi i rasande fart och försvinner i fjärran. Och vi tänker att denna art får vi säkert ingen bild på. Men som sagt var, lite tur måste man ha. Rätt som det är så sätter sig en Tundragräsfjäril bara några meter ifrån oss. Lyckan är nu fullständig och vi fotografera den i ett lyckorus och nästan så att det tårar i ögonen.

Tundragräsfjäril Oeneis bore
Tundragräsfjäril Oeneis bore

Nu har vi tagit alla fjärilsarter i fjällen som vi var ute efter. Och tur är väll det för klockan går ovanligt fort i fjällen. Och det är för oss att ta farväl av Cievrracohkka för denna gång och vandra hemåt.

Arktisk pärlemorfjäril Boloria chariclea
Arktisk pärlemorfjäril Boloria chariclea

Söndagen blir vår avresedag och vi börjar att åka hemåt till Östergötland. Men först ska vi till Boden för att göra ett försök på Grön flodtrollslända. Vi misstänker att vi är lite för tidiga för den, lika så för den Grön mosaiksländan som vi försöker med dagen efter i Uppsala. Vi hittar ingen av dessa trollsländor. Vi stannar även till i Murjeksvägen i Jokkmokks kommun för att leta efter Turkos blåvinge (Aricia nicias).

Vi finner ett par som parar sig. Och det var ytterligare en ny fjärilsart för mig. Den elfte på denna resa. Vi fick även se ännu en sällsynt insekt igen. Och den arten heter Tajgablomfluga (Sphecomyia vespiformis) och den är bara inrapporterad 14 gånger på Artportalen. Nionde och sista övernattningen gör vi hos Håkan Igelström som bor i Bollnäs. Därifrån har vi bara ca 50 mil hem.

Turkos blåvinge Aricia nicias
Turkos blåvinge Aricia nicias

Sista dagen är det bara jag och Stefan som åker hemåt. Vi stannar till i Grinduga utanför Gävle och går längs fjärilsvägen för att hitta den sista fjärilen på resan. Och det är en Kattunvisslare (Pyrgus alveus) som jag vill finna. Vi gjorde ett försök på lördagen, när vi åkte norrut till Bollnäs. Den lördagen fann vi ingen Kattunvisslare (Pyrgus alveus) eller Turkos blåvinge (Aricia nicias).

Kattunvisslare Pyrgus alveus
Kattunvisslare Pyrgus alveus

Men den här dagen hittar vi bägge arterna på fjärilsvägen. Och det blir min tolfte nya fjärilsart för i år. Jag får väll säga att jag är himla nöjd med hela resan och att jag fick se 12 nya dagflygande fjärilsarter, plus en massa andra arter av insekter och blommor.

Cievrracohkka sydsluttning Stefan Kasselstrand och Håkan Igelström
Cievrracohkka sydsluttning Stefan Kasselstrand och Håkan Igelström

Slut ord:

Ja! Vad ska man säga! Vilken resa vi har gjort, mer än 400 mil med bil samt att vi har vandrat över 80 kilometer upp och ner längs fjällen. Och bara få uppleva fjällvärlden med dess vackra fjäll och sjöar. Det tar ett tag för att insupa alla intryck som man får, när man sitter högt upp på fjället och spannar ut över fjällandskapet. Efter den här långresan tar det 4 till 5 dagar innan vi landar och vi känner oss återställda i kropp och själ.

Renar på vägen
Renar på vägen

Skulle jag göra om resan? Ja! Det vill jag nog göra, om några år. Men vi planerar redan för nästa års resa. Det kan bli upp till Härjedalen och Jämtland. För att göra ett nytt försök på Violett guldvinge och Fjällvickerblåvinge.