Gå till innehåll

3

Jag samlade ihop mitt team av fjärilsskådare inför resan, som blev av den andra veckan i Juli. Vi startade klockan 05:00 i från Valdemarsvik med lite småregn i luften.
Vi har spanat in vädret väldigt noggrant och visste att det skulle spricka upp nere i Skåne under dagen. När vi kommer ner till Blekinge åker vi igenom flera kraftiga åskväder. Vid ett tillfälle kröp vi fram i 20 km i timmen.
Då började vi att misstänka att vädret, inte var så bra som SMHI har sagt i sina prognoser. Men nu har vi åkt så långt nere i landet, att vända fans inte på kartan. Och som tur var så sprack solen fram när vi rullade in i Skåne. Nu var det bara att ta siktet på Järavallen som ligger strax söder om Landskrona.

Järavallen
Järavallen Pilen indikerar vart Tryfjärilarna flög.

Klockan är nästan tre på efter middagen när vi kommer fram till Järavallen. Vi hoppar ur bilen med ett språng och laddar kamerorna. För nu skulle vi fotografera den sällsynta Tryfjärilen. Vi träffar genast på flera andra fjärilsskådare som är också ute efter Tryfjärilen. Dessa personer har varit här nere i flera timmar och de har inte sätt till någon fjäril i huvud taget. Det var besynnerligt tyckte vi, enligt Artportalen var det flera personer som har rapporterat in flera stycken dagen innan.

Vi spred ut oss och har samtidigt telefonkontakt med de andra fjärilsskådarna. Men när timmarna börjar att ticka iväg och klockan hamnar runt sextiden. Då är frågan om vi skulle få se någon fjäril i huvud taget. Vi beslutar att gå förbi bokhäcken som är mitt i parken.

Tryfjäril Limenitis camilla
Tryfjäril Limenitis camilla

Och till sist får vi se den första Tryfjärilen flyga intill en björnbärsbuske. Vi springer ner till busken och ser den flyga iväg upp i en stor björk. Vi blev lite snopna. Har den flyget och satt sig för natten? Eller skulle den flyga ner igen. Det var bara och vänta. Medans vi spannar på björken flyger en till och sätter sig på andra sidan av stigen. Det var bara och vända på steken och försöka ta sig in i björnbärsbusken, för att se var den landade. Oj oj vad vi fastnade på dessa taggar som björnbärens grenar har.

Tryfjäril Limenitis camilla
Tryfjäril Limenitis camilla

Lyckan var obeskrivlig när vi såg att det satt en Tryfjäril lugnt och stilla på ett löv. Nu gick kamerorna varma, det smattrade för fullt runt omkring fjärilen. Äntligen kunde vi andas ut för nu har vi fått några bilder på dessa vackra varelse. Det var minst två individer i området.

När solen börjar att gå ner och björnbärsbusken hamnar i skugga, då är det dags för refrängen. Vi har bokat in oss på vandrarhemmet i Landskrona. Så det är ditt färden går. Vi åker in i staden och börjar att leta efter vandrarhemmet. När vi efter någon timme, har åkt gata upp och gata ner utan att hitta vandrarhemmet. Vi skrattar lite åt oss själva, när vi inser vilka konstiga personer vi är.
Vi kan åka flera mil för att hitta en fjäril och vi hittar dessa små varelser.
Men något vandrarhem kan vi tydligen inte hitta.
Är skyltarna för stora? Vad är felet? Skulle vi få sova i bilen?

Vi är visst inte ensamma om att det är svårt att hitta till vandrarhemmet. I deras gästbok kan vi läsa flera besökare, som har letat ett tag efter vandrarhemmet. Till slut hittar vi fram och kan lasta ur våra sov attiraljer. Nu är vi väldigt hungriga, när klockan nästan är åtta på kvällen.

Tryfjäril Limenitis camilla
Tryfjäril Limenitis camilla

Det var dags att hitta någon bra restaurang. Vi hittar en nästan medsamma mitt i centrum. Efter än härlig skrovmål åker vi tillbaka till vandrarhemmet. Medans vi åker tillbaka ser vi flera skyltar med vandrarhem symbolen på. Var var dessa skyltar när vi letade efter dem?

Dag nummer två

Vi är uppe med tuppen och packar in bilen. Lite kaffe skulle smaka bra nu på morgonen. Vi stannar till på en Shellmack och dricker glödhett kaffe. Jag håller på att bränna av min tunga, när jag ser min kamrat dricka kaffet som saft. Vad är det för människor jag har fått med mig! Det tar säkert en halv timme att få i sig kaffet, medans kompisen sitter och trummar med fingrarna i bordet och vill iväg.

Vi planerar om dagens mål. Vårt mål var från början att få se Svartfläckig blåvinge, Rödfläckig blåvinge samt Väpplingblåvinge. Efter som vi inte hittade Tryfjärilen tidigare under gårdagen och vi vill få lite bättre bilder på den. Beslutar vi oss för att åka tillbaka till Järavallen. Och där efter försöka att finna Svartfläckig blåvinge. Under gårdagen fick vi höra att det finns en Grönfläckig vitfjäril flyga på Hunneröds mosse. Den skulle vi försöka att hitta.

Almsnabbvinge Satyrium w-album
Almsnabbvinge Satyrium w-album

När vi väl är tillbaka på Järavallen ser vi bägge Tryfjärilarna sitta på samma björnbärsbuskar tillsammans med två Almsnabbvingar. Efter någon timme senare ser vi även Rödfläckig blåvinge och Blå kejsartrollslända. Nästa plats att besöka blir Vombs vattenverk. Där vi vet att Svartfläckig blåvinge flyger. Vi letar under flera timmar utan att finna någon fjäril. Vi finner där i mot 30-talet Rödfläckig blåvinge.

Vi hinner med en sista besök på Hunneröds mosse för att leta efter Grönfläckig vitfjäril. Det var lättare sagt än gjort, vi såg bara dom vanliga vitfjärilarna flyga omkring. Det vi fann på Hunneröds mosse var Alkonblåvinge. Det är en av få platser som denna art flyger.

Alkonblåvinge Maculinea alcon
Alkonblåvinge Maculinea alcon

Det var den sista lokalen som vi hinner med under vår resa till Tryfjärilens land. När vi åker sakta hemåt, inser vi att en natt här nere inte räcker till. Det är så många nya arter för oss östgötar att finna, att en natt är för lite. Kanske nästa år blir det två nätter. Vi får se hur det blir.

Resan blev väldigt lyckad. Vi fann det vi var ute efter i första hand, nämligen Tryfjärilen. Sen att vi även fann Alkonblåvinge och Rödfläckig blåvinge gör inte saken sämre. Det är dessa resor som jag ser fram i mot under sommarhalv året.

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen

2

Denna gång tänkte jag berätta lite om våra Apollofjärilar som vi har här i Östergötland eller rättare sagt på gränsen till Småland.

Apollofjärilen är Sveriges största vita fjäril och den fjäril som är något större är Makaonfjärilen. Obs! Den tillhör inte vitfjärilarna utan tillhör familjen riddarfjärilar.
Den är alltmer sällsynt fjäril som gärna äter nektar från tistlar och klintar längs med vägkanter. Nu för tiden ser man oftare dem på öppna steniga och klippiga miljöer utmed Östersjökusten och på Gotland. Under en del år kan det ske en explosion av fjärilar och då kan de flyga längre in i landet. Dessa bilder är tagna på  Åsvikelandets naturreservat samt Torrö naturreservat i Valdemarsviks kommun.

Apollofjäril Parnassius apollo
Apollofjäril Parnassius apollo

Det är en magnifik syn att få se denna stora vita fjäril flyga som en liten fågel längs med kusten. Apollofjärilen finns utmed kusterna i Småland, Östergötland, Sörmland och på Gotland. Förövrigt så minskar den sitt utbredningsområde i norden.

Apollofjärilen är en stor fjäril med en vingspann på 62 – 87 mm och honan är större och har mer svart pudring. Förutom att apollofjärilen är vit så har den två röda fläckar på nedre vingpar och svarta fläckar på övre vingpar. Larven lever främst på kärleksört och vit fetknopp. Den flyger från mitten av Juni och till slutet av Augusti. Apollofjärilen till hör familjen Riddarfjärilar.

Apollofjäril Parnassius apollo Larv
Apollofjäril Parnassius apollo Larv

Har ni inte sätt dessa giganter flyga? Då tycker jag att ni ska passa på i sommar och se dem. Om ni behöver en guide är det bara och hojta till, jag ställer upp.

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen

Grönsnabbvinge Callophrys rubi
Grönsnabbvinge Callophrys rubi

Under April månad kläcks våra första dagflygande fjärilsarter. Bland annat Tosteblåvinge,  Grönsnabbvinge , Ängsvitvinge  och Aurorafjäril.  Den art som brukar vara allra först ut är Grönsnabbvinge. Det  är en liten fjäril med karakteristiskt grön undersida och är en av våra allra vanligaste fjärilsarter. Tack vara sin gröna färg är den svår att få syn på när den sitter på gröna träd och buskar, som t.ex.  enbuskar, blåbärsbuskar och gran. Ska man lyckas att se den bör man först få se den landa på busken. Annars kan det bli mycket svårt att hitta den.

Grönsnabbvingen är en ganska så orädd fjäril som man kan komma mycket nära innan den blir skrämd. Denna fjäril är revirhävdande och oftast sitter på bestämda utkikspunkter.
Ställer man sig vid en sådan punkt och är stilla brukar fjärilen komma tillbaka efter en liten stund. Och då är man riktigt nära denna vackra fjäril.

Färgen på översidan är enfärgad gråbrun och undersidan är heltäckande grönt . Några små vita fläckar ses normalt nära bakvingens ytterkant. Den har ett vingspannet från ca 22 -26 mm. Den flyger från mitten av april till början av juni. Larven lever på blåbär, odon och lingon. Tidigare hette den Björnbärsnabbvinge.

Tosteblåvinge Hona lägger ägg. Celastrina argiolus
Tosteblåvinge Hona lägger ägg. Celastrina argiolus

När våra första dagflygande fjärilsarter kläcks, då känner jag att våren är här för att stanna.  Det är en härlig känsla att få se den första blåvinge flyga bland träd och buskar. Den art som jag pratar om är Tosteblåvinge. Det  är en medel stor blåvingeart som finns i nästan hela landet och är relativt vanlig. Oftast kan man få se dem flyga tillsamman med Grönsnabbvingen. Ovansidan av vingarna har den en blå färg och längs med ytterkanten en vit med växlande svarta band. Undersidan har en ljus nästan vitfärgad ton med inslag av blått närmare kroppen. Den har avlånga svarta fält ytterst och mera runda längre in mått kroppen. Man kan få se dem sitta på Lingon/blåbärsbuskar och lövträd.  Hanarna brukar i regel flyga högt upp längs med trädtopparna och letar efter honorna. Tosteblåvingen är betydligt skyggare än Grönsnabbvingen.

Tosteblåvinge Celastrina argiolus
Tosteblåvinge Celastrina argiolus

Med en vingspann på 23-33 mm så är den en medel stor blåvinge och den finns i nästan hela landet, förutom i fjällen och Lappland.

Flygtid från slutet av April till början av Juni. Den kan i sällsynta fall även flyga i Juli – Augusti.  Larverna lever på olika buskar som brakved, blåbär, odon, benved och skogstry.

Väl  mött ute i naturen Rolf Kokkonen