Återigen har vi fått fint besök från Finland. Förra gången var det Aspskimmerfjäril som kom till vårt land. Jag får säga att den fjäril är fortfarande kvar i Sverige. Larmet gick redan på måndagen (1/8) i förra veckan. Ve och fasa att man måste jobba. Det blev en lång vecka tills lördagen uppenbarade sig. Och att vi fick komma iväg. Det var inte bara jag som gick och väntade, det var flertalet av fjärilsbesökarna som också fick vänta. Vi fick gott om tid att prata med många av fjärilsskådarna.
Tidigt på lördagens morgonen åkte vi upp till Tyresta nationalpark och närmare bestämt till något som heter Flomossen.
Skuggpärlemorfjäril Argynnis laodice
Vi fick förhandsinformation om att det kunde ta tid att finna fjärilen. Och mycket riktigt fick vi gå och leta i ca 2 timmar innan vi fick se den första fjärilen. Vi fann den vid kraftledningsgatan en femtiotalet meter upp på en berghäll. Den andra tog bara ca 1,5 timmar innan vi fick se den på ängen. Så troligen var det två olika individer vi såg. Enligt Bo Söderström kan det vara 3 olika individer som flyger i området. Det som är lite oroväckande, är att det bara är hanar som har blivit observerade i området. Någon hona har inte sätts till ännu. Jag hoppas att det finns en eller flera honor i området, så att vi kan få se dessa fjärilar även i nästa år.
Skuggpärlemorfjäril Argynnis laodice
Skuggpärlemorfjärilen tillhör familjen pärlemorfjärilar och närmaste släkting är Silverstreckad pärlemorfjäril. Den är ganska lik silverstreckade men det som skiljer dem åt, är framför allt den runda spetsen på över vingpar. Tidigare namn är Trubbvingad pärlemorfjäril. Samt att hanarna har två doftribbor på över vingpar och att honan har en vit fläck nära vingspetsen.
2019 är det året vi fick se aspskimmerfjärilen för första gången. Här är en bild på mig och aspskimmerfjäril i profil.
Aspskimmerfjäril på mig, Rolf Kokkonen. Fotograferad av Mats Oldenborg.
Klockan 10:00 bar det iväg till fjärilsmarkerna i Gryt. Vi var ivriga att komma ut efter som vädret skulle bli molnigare under dagen. Det var bra att vi fick plats i en bil efter som vi blev bara tre stycken tappra fjärilsskådare. Väl där klev vi in i den stora kohagen och började spana efter fjärilar. Men det först vi fick se, var inte några fjärilar. Utan det var ett gäng tjurar som kom nyfiket fram till oss. Och som tur var var det bara kalvar.
Ett gäng tjurkalvar som var nyfikna på vilka vi var för ena.
Vi fick helt enkelt försöka lura dem. Vi gjorde en lite lov in i buskarna och gick runt dem. Och snälla som dom var, så stannade de kvar på den platsen. Medans vi fortsatte längs den lilla traktorvägen.
Tur i oturen var att det blåste och det kom ganska så kraftiga vindbyar, som medförde att det fanns inga bromsa och blinningar som kunde bita oss. Tyvärr medförde vinden att fjärilarna var oroliga och nervösa. Vi såg ca 10 stycken hedpärlemorfjärilar flyga. Och flyga det gjorde de. Så fort vi skulle ta en bild, vips så var de borta med vinden. Men skam den som ger sig. Vi kämpade på, med att jaga dessa stackars livrädda fjärilar. Det måste ha sätt roligt ut när vi for upp och ner på berghällarna. Men som sagt var till slut fick vi våra bilder.
Hedpärlemorfjäril Argynnis niobe
Vi studerade hedpärlemorfjärilarnas flygteknik under en ganska så lång tid. Det vi såg var, att de flög lågt längs med marken. Landade en kort sekund och fortsatte flyga längs med hällmarken igen. Innan vi fick några bra bilder såg vi att hedpärlemorfjärilen var blekare samt mindre än skogspärlemorfjärilen och ängspärlemorfjärilen.
Klubbsprötad bastardsvärmare Zygaena minos
Efter några timmar kunde vi räkna in 28 olika fjärilsarter. För utom hedpärlemorfjärilen som var huvudsaken för resan. Riktade vi in oss på bastardsvärmare. Vi fann fyra arter, eventuellt fem arter. Vi var osäkra på den mindre bastardsvärmaren. Den tog vi på i Lillsjön, vårt nästa ställe. De arter vi såg var Bredbrämad bastardsvärmare, Klubbsprötad bastardsvärmare, Sexfläckig bastardsvärmare och Ängsmetallvinge.
Sexfläckig bastardsvärmare Zygaena filipendulae
Vi fick se många hanar av Vitfläckiga guldvingar skina som guld i solskenet. Och som sagt var, det var många andra arter. Vi hade i alla fall tur med vädret, solen sken nästan hela tiden. Det var bara några små molntussar som skymde solen en kort stund.
Ängsmetallvinge Adscita heuseri
Grabbarna tycket att 28 fjärilsarter inte räckte till, de ville se ännu fler arter. Och snäll som jag är, så lovade jag några arter till. Vi åkte in mått Valdemarsvik och till mitt andra favorit ställe. Nämligen Lillsjön. Och det var verkligen tur och extra roligt att vi gjorde det. Vi fann ytterligare sex fjärilsarter, var av Ängspärlemorfjärilen var den art som var extra rolig att få se. Det var en aberration av den. Och det är den andra gången som jag får se en sådan i Valdemarsvik.
Ängspärlemorfjäril Argynnis aglaja Aberration
Även här i Lillsjön fann vi en Hedpärlemorfjäril flyga. Och det var första gången som jag har sätt den i det här området. Totalt fann vi 34 arter.
Mindre bastardsvärmareZygaena viciae 4 imago/adult födosökande
Vi som åkte ut var Rolf Kokkonen, Mats Oldenborg och Mats Hjelte. Och som jag förstår det, så var grabbarna rätt så nöjda med resan. Även att vi inte fann mer än 34 fjärilsarter. Nästa gång ska vi slå det antalet.............
Det blev en snabb inkallad resa till Öland för att se på en sällsynt gäst i Sverige. Tidigare i veckan (V32) fann vi rapporter i artportalen, som talade om att det finns sällsynta fjärilar i Sverige. Denna sällsynta gäst är en sydeuropeisk fjärilsart som även finns i Nordafrika. Fjärilen besökte oss senast 2012 och 2009 i ett större antal individer. Någon enstaka individ brukar besöka oss varje år. Men i år finns det ett större antal fjärilar på Öland.
Och som ni redan vet har vi haft en riktigt varm och solig sommar, med varma sydliga vindar ifrån Europa. Det har underlättat resan för den Rödgula höfjärilen. De fjärilar som vi fann är kläckta i Sverige medans föräldrarna kom hit redan i början av Juni. Den andra generationen som kläcks har en mer grönaktig undersida och tydligare rader av mörka prickar på båda vingparens vingribbor ett stycke in från ytterkanterna.
Jag kallade in mitt team fjärilsfotografer och begav oss till Öland på söndagsmorgonen. Första anhalt blev norr om Kastlösa damm. På gärdet blommar blålusern i rikliga mängder. Efter som det blåste rätt så kraftigt, flög det inga fjärilar vid första anblick. Vi var tvungna att skrämma upp fjärilarna för att kunna hitta dem. Vi gick i en bred front över gärdet och efter 30 minuter lyckas vi skrämma upp den första fjärilen. Nu gällde det att följa den med blicken och se vart den landar. Det var svårare än vad vi trodde ifrån början, på grund av blåsten. Men skam den som ger sig. Till sist fann vi vart fjärilen satt sig, och vi fick våra första bilder i rotnivå.
Rödgul höfjäril Colias croceus
Efter den första rödgula höfjäril fann vi ytterligare tre stycken i området. Några satt sig till sist på blålusern för att få i sig lite nektar. Efter som det blåste kraftigt fick vi inga riktigt bra bilder på dem. Fjärilarna svajade kraftigt fram och tillbaka i blåsten, men några bilder blev ändå relativt bra.
Rödgul höfjäril på blålusern
Efter Kastlösa begav vi oss till Norra Sandby och deras blålusernfält. Vi fick göra om proceduren med att gå över fälten. Efter en timme fann vi den första fjärilen och en liten stund där efter ytterligare två stycken. Men i Sandby var vi inte ensamma. Vi fick besök av ytterligare fyra personer som var ute efter Rödgul höfjäril. Och snälla som vi är, talade vi om var dom kunde finna dem.
Jag måste bara säga, vi var riktigt glada och lyckliga när vi åkte hem till Östergötland. Vi brukar göra en fjärilsexpedition per år. Årets expedition gick till Mnemosynefjärilens marker på Rådmansö. Vi hade ingen tanke på att göra en resa till i år, men så blev det ändå. Nästa år blir vår resa till Tryfjärilens land i Skåne.
