I och med årets årsmöte så tackades Kjell av för närmare 40 år (!) som ordförande då han valde att kliva åt sidan för att låta någon annan ta över, nämligen undertecknad själv. Kjell har varit kittet och motorn i föreningen under alla år som jag har varit medlem, och jag förmodar att detsamma gällde decennierna innan det, sedan urminnes tider då allt startade (det ryktas om 1800-talet).
Att fylla Kjells skor, att ersätta hans roll och ta hans plats är smått omöjligt - jag fick äran att göra något snarlikt när jag började på Länsstyrelsen i takt med att Kjell trappade ner. Det är alltså ingen ny situation för mig, och jag har insett att det inte går att ersätta Kjell utan man får göra sitt bästa och rida på vågen han har skapat. Tur nog så sitter han kvar i styrelsen - lite tips & trix räknar jag med att få tillgång till under resans gång. Onödigt att uppfinna hjulet på nytt!
Som tack för sin trogna tjänst - en tavla av guldgrön sammetslöpare från Gebbe. Jag försökte fly ur bild men hann inte...
Kjell är anledningen till att jag idag sysslar med småkryp. Mina studier vid Linköpings universitet var länge fokuserade kring etologi snarare än entomologi, och när jag 2016 träffade Kjell för första gången så var jag en vilsen fågelskådare, nyanställd vid naturum Tåkern, utan någon som helst koll på insekter.
Nu ska herr Blixt lära sig allt man kan om sandmaskrosor var det första Kjell sade till mig, samtidigt som han med seriös blick och stadig hand gav mig boken Sandmaskosor i Sverige och Danmark att studera under lunchen. Jag hade fått uppleva min första dos av Kjells karakteristiska sinne för humor, men jag förstod det inte och började bläddra i boken. Paniken kröp sig på när jag förstod hur komplicerat det var med maskrosor...
Mina två säsonger vid naturum Tåkern var omvälvande. Från att tidigare inte kunna mer än Östergötlands dagfjärilar så introducerades jag omgående till skalbaggar, skinnbaggar, trollsländor och mycket, mycket mer. Kjell och jag började tävla i antalet kryss, jag pluggade latin och TVn hemma byttes mot en nyinköpt stereolupp. Från att inte ha brytt sig om småkryp vid något tillfälle under mitt liv så blev det helt plötsligt hela min identitet - den effekten hade Kjell på mig mer eller mindre omgående.
En fantastisk dag vid Motalas sandstränder, då Kjell lärde mig utdrivning/dränkning med många fina arter som resultat.
Många goda minnen från dessa år, som när jag på tre meters håll (!) frågade Kjell om en skalbagge som han slängde ett öga på i 0,3 sekunder innan han mumlade Dolichosoma lineare samtidigt som en ny prilla sattes in. Eller när vi vittjade vår åtel bakom naturum-huset som bestod av en sutare, diverse möss, någon gammal snok och en överkörd duva, där Necrobia violacea sprang runt i mängder vilket gjorde Kjell glad. Hans entusiasm smittade av sig, och här sitter jag idag, med entomologin som min huvudsyssla såväl professionellt som på fritiden. Så det kan gå!
Uppsättning av fönsterfällor vid Tåkern. Många fina fynd från den här inventeringen, och vi är inte klara än!
Nu senast har jag fått vara med Kjell att inventera kring Tåkern, och jag slutar aldrig förundras över hans energi, engagemang och viljan att hitta nya arter - något jag försöker ta efter. När jag hittar något nytt, något spännande eller något ovanligt så är min första tanke alltid "jag måste maila Kjell!".
Catalogus-arbete med Svens samling. Hjärnan måste vara med när de vetenskapliga namnen haglar.
Just energi och engagemang är det jag tar med mig i min nya roll som ordförande, och hoppas att föreningen fortsatt kan drivas med samma kvalitet så som det har varit sedan begynnelsen. Tack Kjell, för ditt driv under alla dessa år och för att jag får ta över. Jag räds nu att han får mer fritid för att finna fler arter, då vi fortfarande tävlar om vem som har flest kryss i Östergötland. Det dröjer nog fortsatt några år innan jag har en chans att gå om min mentor...
Här är några korta notiser som jag finner lite intressant. Nu längtar vi alla till våren och sommaren och alla dess insekter som kommer fram. Här är några insekter som ni kan se fram i mot i år.
Först ut är en hona som har fångat en måltid till sina ungar. Vilken art av spindel det vet jag inte. Någon i föreningen som kan veta arten?
Vargvägstekel Anoplius viaticus som har fångat en spindel.
Vi var ner till Öland i Juni månad för att se Mindre kustflickslända och andra arter. Och då fick jag se denna härliga äng full av Johnnesnyckler.
En annan art som vi fick se är Torrgräsbärfis, denna art finns inte i Östergötland.
Torrgräsbärfis Eurygaster maura
Har ni något som kan vara av intresse mejla eller ring mig, så kan vi lägga upp det på hemsidan.
Vi söker även lite texter och bilder till vårt medlemsblad. Har ni någon berättelse eller något ämne ni gärna skulle vilja skriva om så skriv gärna till oss.
Söndagen 23 juni: Efter midsommaren blev starten på den andra resan till Norrland. Och denna gång skulle vi inte se på underbara fjällvyer. Vi visste precis vad vi gav oss in på. Mygg och bitska flugor, det var det vi såg i fram i mot på de norrländska myrarna. Myggmedel och mygghatt var vårt främsta vapen när vi stegade in på Jutismyren. Men vad hjälper det när flugorna biter igenom tröjan. Flugorna visste precis var de skulle attackera, där vi var som mest försvarslösa. Och det var på ryggen dom kunde bita oss nästan helt ostört. Nog om myggor och flugor. Det var inte därför vi begav oss upp till Pite lappmarker.
Vår första anhalt blev i vanlig ordning Östersund. Där letade vi efter Violett guldvinge och Guckusko, som är en storblommande orkidé, som kan bli upp till 60 cm hög.
Guckusko Cypripedium calceolus
Måndag 24 juni: Efter som vi kom iväg nästan en vecka tidigare i år, så han vi se den stå i full blom. Den är verkligen majestätisk, med sin gula stora kåsa till blomma. Den var överblommad på flera ställen förutom på Vackermyren. Det var även på Vackermyren som vi fick se finna exemplar av Violett guldvinge samt Berggräsfjäril. Totalt 10 fjärilsarter.
Violett guldvinge Lycaena helle
Vi passade även på att besöka Nestmyren, för att leta efter Violett guldvinge samt Brunkulla. Där hittade vi några Violett guldvingar och Brun blåvingar, tyvärr var de väldigt slitna. Brunkullan började precis att slå ut när vi var där på besök. Vårt tredje besök blev åter igen Kolåsenvägen. Där var det ett eldorado av fjärilar som flög över allt. Vi fann 14 fjärilsarter flyga längs den lilla grusvägen vid bäcken. Vi var speciellt ute efter Bäckpärlemorfjärilen. Vi rapporterade in 16 individer men troligen var det över 20 fjärilar längs vägen. Efter Vackermyren var det dags att lämna Jämtland för resan upp till Árjapluovve.
Tisdag 25 juni: Första myren vi besökte i Arjeplog var Jutismyren. Där har dom rapporterat in Disas gräsfjäril samt Gulringad gräsfjäril. Denna dag blåser det ganska så hårt och det är växlande soligt. Vi beslutar att gå längs med kanten på myren för att få lite lä ifrån blåsten. Det ger resultat nästan direkt. Vi får se den första av Disas gräsfjäril. Alla fjärilar förutom Svavelgul höfjäril ligger och trycker i svålen. Det är bara för oss att skrämma upp fjärilarna och där efter se vart dom landar. Det var lättare sagt än gjort, de passade på att flyga iväg en 30 till 50 meter innan de gick ner för landning. Och vi stolpade efter i den mjuka mossmarken. Vi tappade bort flera individer efter som vi var så långsamma i den här terrängen.
Disas gräsfjäril Erebia disa
Rätt som det är så får vi se en Gulringad gräsfjäril. Men lyckan var väldigt kort. När vi har sansat oss och tittar närmare på bilderna. Då är det en Disas som liknar en Gulringad gräsfjäril. Alla fjärilar är ganska så slitna och färgerna är blekta. SUCK!
Efter några timmar på myren beslutar vi oss för att åka och ta lunch. När vi går mot utgången ser vi två mycket fräsa individer av Myrgräsfjäril flyga omkring. Nu blev det till att fotografera. Men det var inte så fotovänliga till en börja, men till slut ställer de upp för fotografering.
Myrgräsfjäril Oeneis norna
Efter lunchen beger vi oss till Vaukamyren som ligger precis utanför Arjeplog. Även där ska det ha rapporterats in Disas gräsfjäril. Vi hittar bara en massa Tallgräsfjärilar som flyger omkring, samt några Svartringlade pärlemorfjärilar. Det blir inte så lång stund på myren efter som här var dom bitska flugorna väldigt hungriga.
Onsdag 26 juni: Vi återvänder på morgonen till Vaukamyren och vi finner inga myggor eller bitska flugor. Var har dom tagit vägen? Jag saknar dom inte. Denna dag inriktar vi oss på Friggas pärlemorfjäril och gräsfjärilar. Vi får upp en Friggas efter någon timma. Och den jagar vi och tar bilder med grässtrån i vägen. Varje gång den landar går den långt ner i gräset. Det var inte lätt att få en bra bild utan en massa grässtrån i vägen. När vi var nöjda med Friggas pärlemorfjäril får vi ner till Arvidsjaur för att leta efter Gulringad gräsfjäril.
Friggas pärlemorfjäril Boloria frigga
Det går i stöpet direkt. Det börjar att regna och solen syns inte till. Vi börjar att åka tillbaka till Östersund. Vi åker längs Inlandsvägen E45 och ser att här i Norrland så slår dom inte vägrenen. Det är blommor överallt längs med vägen. Det är verkligen vackert jämfört med där hemma. Där de slår sönder och samman alla vägrenar dom kan fyra fem meter in från vägen. Vi stannar till längs med E45 vid en plats som heter Hammerdal, någon mil söder om Strömsund. Obs! Bara på måfå stannar vi till. Döm om vår förvåning det flyger fjärilar i hundratals vid E45:an. Nu är solen framme och skiner vackert. Vi ser ett tiotal Mindre blåvinge, plus 10 fjärilsarter till som verkar stortrivas längs med vägkanten.
Torsdag 27 juni: Är den sista dagen för denna resa. Vi åker till en plats som heter Torkilstöten. Där flyger en sällsynt blåvinge. Vi parkerar och ser att det är flera som är ute efter samma fjäril som vi. Första halvtimmen går åt att bara försöka följa efter Fjällvickerblåvingen, där den far omkring som det brinner i rumpan på dem. Efter ett tag får vi kläm på hur det flyger och landar. Då kan vi börja att fotografera dem. Hanen är vackert ljusblå på ovansidan av vingarna när den flyger. Men när dom landar avtar den blåa färgen dramatiskt. Vi får många fina bilder på dem.
Fjällvickerblåvinge Agriades orbitulus
När vi ska åka till nästa plats, har batteriet i fjärrkontrollen till bilen tagit slut. Vi får öppna bilen på det gamla sättet med nyckel. Tyvärr fälls inte backspeglarna ut till sin plats. Det var väldigt ovant att inte få använda speglarna när man kör bilen. Vi fick ordning på backspeglarna till slut.
Flatruet
Vi stannar till på Flatruet som är ett lågfjäll på 975 meters höjd. Och det är enda väg som går rätt igenom ett fjäll i Sverige. Där skulle vi försöka att få se den sista fjärilsarten för resan. Nämligen den lilla Fjällbastarden. Vi gick och letade i minst 2 timmar utan att få se den. Det ända som flög här var Fjällgräsfjäril och vackra fjällvyer. Ja! Till sist fick vi se fjällvyer här i Härjedalen. När det gäller fjärilar så fick vi se fem gräsfjärilsarter på denna resa. Plus många andra arter.
Disas gräsfjäril Erebia disa
Slut ord: Blir det mer myrmarker? Nja! Skulle jag säga. Det är klar att vi ska försöka att få se Gulringad gräsfjäril en gång till. Jag tror att fjärilarna har gaddat ihop sig mot oss i södra Sverige. Dom har delat upp vilka tider dom ska flyga på, så att vi måste åka upp flera gånger till Norrland. Får dom verkligen göra på detta viss! På grund av det, missade vi den Gulringad gräsfjäril för att den flyger tidigare än Disas gräsfjäril. Det skulle verkligen underlätta om de kunde flyga på samma tid, säga vecka 26. Hur svårt kan det va!! Då skulle vi bara behöva göra en resa och sedan skulle det vara klart. Nu måste eventuellt vi resa upp en tredje gång för att få alla Norrlands fjärilar på bild.
Deltagare på denna resa är Rolf Kokkonen, Stefan Kasselstrand och Håkan Igelström.
Vi använder så kallade kakor (cookies) för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. När du använder vår webb accepterar du också att information om ditt besök lagras i din webbläsare.Jag acceptera
