Gå till innehåll

1

Hej allihopa!

Säsongen började dessvärre med att den planerade föreläsningen med Carl-Cedric Coulianos fick ställas in pga Corona-viruset, men bärfisarna låter sig inte vänta för det och våren har kommit igång så pass ordentligt nu att det redan myllrar med liv i markerna under de varmare dagarna.

Vi inleder det tredje av fem år inom projektet med en otroligt bred och djup grund att stå på – ett stort tack till er alla som inventerat bärfisar och rapporterat dem på Artportalen under 2019! Jag måste säga att jag är positivt överraskad över såväl deltagande som resultat, vilket har nu gjort mig väldigt inspirerad inför fas två i projektet (mer om det längre ned).

Under 2019 mäktade vi med över 1600 fynd spritt över 41 arter och det finns nu fynd noterade i ca 120 atlasrutor (10x10 km) i Östergötlands landskap. Även om många rutor består av enstaka fynd så är det kul att se hur mycket vi ändå lyckades öka gentemot 2018, något vi såklart ska fortsätta med under 2020!

Figur 1. Fyndbild i landskapet för 2018 (vänster) och 2018-2019 (höger). Ju mörkare färg desto fler fynd. Kartor hämtade från Artportalen.

Det jag nu lite fantasilöst valt att kalla fas två av projektet handlar om en fördjupning och förändring, där fokus skiftar från att leta efter alla bärfisar till att inrikta sig mot en familj och ett släkte – tornbenskinnbaggar (Cydnidae) och markbärfisar (Sciocoris). Dessa arter är något mer krävande, ofta något mindre och lever samt beter sig på ett sådant sätt att vi som inventerare måste ändra taktik. De vanligare arterna (hårig bärfis, purpurbärfis, strimlus, mm) stöter man på lite varstans, och med resultaten från 2018/2019 är det dags att ge sig på de artgrupper där luckorna finns. Vi ska såklart inte sluta leta efter alla bärfisar, men många av de övriga arterna kommer komma gratis i jakten på de ovan nämnda grupperna.

Lokal där mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa) noterats.

Jag tog mig friheten att fråga några erkänt duktiga ”bärfisjägare” runtom i Sverige för att se hur de tar sig an utmaningen att finna de här små liven. Nedan ser du ett par exempel som kanske kan inspirera och ge dig ett hum om vad som komma skall.

Markbärfisar kräver iallafall när det är kallt marksållning. När det är varmare så funkar slaghåvning nära marken. De flesta hittas i torrare biotoper. Men det är inte hela sanningen. Även runt gölar, i starr och Luzula hittar jag flera arter. Slaghåv nästan uteslutande. Jag har läst på kring hur artspecifika de är. Vet man det är det hög sannolikhet att finns dem. [...] värdväxter är viktiga. När det våras kryper de upp i värdväxter då kan de slaghåvas. Annars är det nog marksållning intill värdväxter som gäller.

Mindre markbärfis (Sciocoris cursitans).

Marklevande arter är luriga såklart. Jag fokuserar på dessa utifall det är en solbelyst lokal, gärna sandig, iallafall inte för mycket vegetation. Det MÅSTE vara varmt och soligt, man ser inga värmekrävande Insekter utan detta. Min metod är nog ofta lite udda, jag spottar ett område jag vill söka igenom, antingen sätter mig på huk eller ännu bättre om man kan, sätta sig ner på marken och bara titta efter rörelser. Gärna några minuter åt gången och sedan flytta sig 1 meter fortfarandes sittande. Ofantligt hur mycket som kryper lågt som man aldrig skulle vispa ner i slaghåven!

Kolla under plantor och bladrosetter. Så det är sållning som gäller och att krypa på marken. Mårataggbening under blad av måra, vanlig i torrmarker åtminstone på Öland.

Ner och kryp. Torra, varma, gärna något sandiga gräsmarker. Sök efter rörelser, krafsa i blottor, leta efter lämpliga värdväxter. Ju varmare dagar desto bättre om man inte vill sålla, du får dessa arter relativt sällan i slaghåven. Hällområden med tunn och torr jordmån, ha tålamod och ge dig ner på deras nivå.

 

Mörkhårig sköldskinnbagge (Odontoscelis fuliginosa), nymf.

För alla er inventerare så skickar jag snart ut mail där jag går igenom fynden för den enskildes ruta och listar vad som saknas, så att man enkelt kan skifta fokus. Nya biotoper, nya metoder och att öppna ögonen för att leta värdväxter snarare än faktiska bärfisar – det är några av utmaningarna inför 2020 och resten av projektet. Jag är övertygad om att vi kommer genomföra ytterligare ett toppenår och ser fram emot vad som komma skall!

Mvh Torbjörn Blixt och projektgruppen
Entomologiska Föreningen i Östergötland

Det är en orolig tid vi befinner oss i nu, när Covid-19 viruset härjar i vårt land. Vi har redan ställt in en aktivitet i föreningen, (Bärfisar – fult namn på vackra och intressanta djur. Kickoff för bärfisprojektet 2020 den 29 Mars) och flera aktiviteter kan komma att ställas in. Och det är de aktiviteter som hålls inomhus som ställs in i första hand.

Som det ser ut just nu kan vi fortsätta med utomhus aktiviteterna som planerat. Myndigheterna uppmanar oss att promenera och vara ute i skog och natur. Att vi är igång och rör på oss är bra för kroppen och det kan hjälpa vårt immunförsvar. Och fram för allt, vi mår så mycket bättre i själen efter en promenad i friska luften.

Körsbärsfuks Nymphalis polychloros
Körsbärsfuks 2020 Nymphalis polychloros

Rekommendationerna från myndigheterna kan komma att ändras fram över och vi följer deras beslut. I skrivande stund är samlingar på 50 personer maxtaket och denna siffra kan troligen minska kraftigt fram över. Och då kan det bli att vi får ställa in även utomhus aktiviteterna.

Några tips!

  • Undvika att röra vid ansiktet.
  • Undvika nära kontakt med sjuka människor.
  • Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, särskilt i efter att du har varit utomhus. Har man inte tillgång till det kan även handsprit vara ett alternativ.
  • Hosta och nys i armvecket eller i en näsduk.
  • Stanna hemma när du är sjuk.

Ta väl hand om er och följ rekommendationerna från hälsomyndigheterna så hoppas jag att vi kan ses i naturen framöver.

3

Jag samlade ihop mitt team av fjärilsskådare inför resan, som blev av den andra veckan i Juli. Vi startade klockan 05:00 i från Valdemarsvik med lite småregn i luften.
Vi har spanat in vädret väldigt noggrant och visste att det skulle spricka upp nere i Skåne under dagen. När vi kommer ner till Blekinge åker vi igenom flera kraftiga åskväder. Vid ett tillfälle kröp vi fram i 20 km i timmen.
Då började vi att misstänka att vädret, inte var så bra som SMHI har sagt i sina prognoser. Men nu har vi åkt så långt nere i landet, att vända fans inte på kartan. Och som tur var så sprack solen fram när vi rullade in i Skåne. Nu var det bara att ta siktet på Järavallen som ligger strax söder om Landskrona.

Järavallen
Järavallen Pilen indikerar vart Tryfjärilarna flög.

Klockan är nästan tre på efter middagen när vi kommer fram till Järavallen. Vi hoppar ur bilen med ett språng och laddar kamerorna. För nu skulle vi fotografera den sällsynta Tryfjärilen. Vi träffar genast på flera andra fjärilsskådare som är också ute efter Tryfjärilen. Dessa personer har varit här nere i flera timmar och de har inte sätt till någon fjäril i huvud taget. Det var besynnerligt tyckte vi, enligt Artportalen var det flera personer som har rapporterat in flera stycken dagen innan.

Vi spred ut oss och har samtidigt telefonkontakt med de andra fjärilsskådarna. Men när timmarna börjar att ticka iväg och klockan hamnar runt sextiden. Då är frågan om vi skulle få se någon fjäril i huvud taget. Vi beslutar att gå förbi bokhäcken som är mitt i parken.

Tryfjäril Limenitis camilla
Tryfjäril Limenitis camilla

Och till sist får vi se den första Tryfjärilen flyga intill en björnbärsbuske. Vi springer ner till busken och ser den flyga iväg upp i en stor björk. Vi blev lite snopna. Har den flyget och satt sig för natten? Eller skulle den flyga ner igen. Det var bara och vänta. Medans vi spannar på björken flyger en till och sätter sig på andra sidan av stigen. Det var bara och vända på steken och försöka ta sig in i björnbärsbusken, för att se var den landade. Oj oj vad vi fastnade på dessa taggar som björnbärens grenar har.

Tryfjäril Limenitis camilla
Tryfjäril Limenitis camilla

Lyckan var obeskrivlig när vi såg att det satt en Tryfjäril lugnt och stilla på ett löv. Nu gick kamerorna varma, det smattrade för fullt runt omkring fjärilen. Äntligen kunde vi andas ut för nu har vi fått några bilder på dessa vackra varelse. Det var minst två individer i området.

När solen börjar att gå ner och björnbärsbusken hamnar i skugga, då är det dags för refrängen. Vi har bokat in oss på vandrarhemmet i Landskrona. Så det är ditt färden går. Vi åker in i staden och börjar att leta efter vandrarhemmet. När vi efter någon timme, har åkt gata upp och gata ner utan att hitta vandrarhemmet. Vi skrattar lite åt oss själva, när vi inser vilka konstiga personer vi är.
Vi kan åka flera mil för att hitta en fjäril och vi hittar dessa små varelser.
Men något vandrarhem kan vi tydligen inte hitta.
Är skyltarna för stora? Vad är felet? Skulle vi få sova i bilen?

Vi är visst inte ensamma om att det är svårt att hitta till vandrarhemmet. I deras gästbok kan vi läsa flera besökare, som har letat ett tag efter vandrarhemmet. Till slut hittar vi fram och kan lasta ur våra sov attiraljer. Nu är vi väldigt hungriga, när klockan nästan är åtta på kvällen.

Tryfjäril Limenitis camilla
Tryfjäril Limenitis camilla

Det var dags att hitta någon bra restaurang. Vi hittar en nästan medsamma mitt i centrum. Efter än härlig skrovmål åker vi tillbaka till vandrarhemmet. Medans vi åker tillbaka ser vi flera skyltar med vandrarhem symbolen på. Var var dessa skyltar när vi letade efter dem?

Dag nummer två

Vi är uppe med tuppen och packar in bilen. Lite kaffe skulle smaka bra nu på morgonen. Vi stannar till på en Shellmack och dricker glödhett kaffe. Jag håller på att bränna av min tunga, när jag ser min kamrat dricka kaffet som saft. Vad är det för människor jag har fått med mig! Det tar säkert en halv timme att få i sig kaffet, medans kompisen sitter och trummar med fingrarna i bordet och vill iväg.

Vi planerar om dagens mål. Vårt mål var från början att få se Svartfläckig blåvinge, Rödfläckig blåvinge samt Väpplingblåvinge. Efter som vi inte hittade Tryfjärilen tidigare under gårdagen och vi vill få lite bättre bilder på den. Beslutar vi oss för att åka tillbaka till Järavallen. Och där efter försöka att finna Svartfläckig blåvinge. Under gårdagen fick vi höra att det finns en Grönfläckig vitfjäril flyga på Hunneröds mosse. Den skulle vi försöka att hitta.

Almsnabbvinge Satyrium w-album
Almsnabbvinge Satyrium w-album

När vi väl är tillbaka på Järavallen ser vi bägge Tryfjärilarna sitta på samma björnbärsbuskar tillsammans med två Almsnabbvingar. Efter någon timme senare ser vi även Rödfläckig blåvinge och Blå kejsartrollslända. Nästa plats att besöka blir Vombs vattenverk. Där vi vet att Svartfläckig blåvinge flyger. Vi letar under flera timmar utan att finna någon fjäril. Vi finner där i mot 30-talet Rödfläckig blåvinge.

Vi hinner med en sista besök på Hunneröds mosse för att leta efter Grönfläckig vitfjäril. Det var lättare sagt än gjort, vi såg bara dom vanliga vitfjärilarna flyga omkring. Det vi fann på Hunneröds mosse var Alkonblåvinge. Det är en av få platser som denna art flyger.

Alkonblåvinge Maculinea alcon
Alkonblåvinge Maculinea alcon

Det var den sista lokalen som vi hinner med under vår resa till Tryfjärilens land. När vi åker sakta hemåt, inser vi att en natt här nere inte räcker till. Det är så många nya arter för oss östgötar att finna, att en natt är för lite. Kanske nästa år blir det två nätter. Vi får se hur det blir.

Resan blev väldigt lyckad. Vi fann det vi var ute efter i första hand, nämligen Tryfjärilen. Sen att vi även fann Alkonblåvinge och Rödfläckig blåvinge gör inte saken sämre. Det är dessa resor som jag ser fram i mot under sommarhalv året.

Väl mött ute i naturen Rolf Kokkonen